Någon gång inatt så stack Maja, som bor här på Egehem. 
Jag väcktes av personal som sa att det inte skulle bli någon ridterapi idag. Jag undrade självklart varför och svaret jag fick var att Maja hade stuckit. Polisen var ute och letade med både hundpatruller och helikopter, och dom utgick från stallet. Jag blev livrädd. Är det fortfarande. Det går inte en sekund utan att jag tänker på Maja. 
Man ska inte förhasta sig, men jag har ändå tänkt taken. Tänk om Maja inte finns längre. Vad skulle jag göra då?
Det är ju väldigt allvarligt att hon försvann och varit borta så länge. 
Så många tankar snurrar i mitt huvud just nu. Var är hon? Vad gör hon? Varför stack hon? Vet hon att vi letar efter henne? Är hon okej? och den strösta frågan, lever hon?
Man blir livrädd. I flera månader har jag bott ihop med henne. Och hon är en så himla underbar vän och en otroligt fin tjej!
Maja: Vi älskar dig allihopa här. Vi saknar dig och tänker på dig. 

Och anledningen till att det här hamnade på bloggen: 
Till alla mina bloggläsare: Håll tummarna för Maja, att hon kommer tillbaka och är välbehållen! 

Nu kan vi inget annat än att vänta...http://www.vt.se/nyheter/lokalt.aspx?articleid=6076909

Min MacBook har gått sönder. Och det tar ett tag innan han som ska laga den får hem delarna. 
Har nu min jävla gamla äckliga windows 7 dator som jag sålt till mina föräldrar. 
Åkte hem till Öland i helgen. Pang bom bestämmdes det.
Var skönt att träffa alla mina syskon och föräldar igen. Vi hade det jättemysigt. 
Igår var det kaos på Egehem. ÅÅH, ska det ta slut någon gång?

Emma har flyttat. Vet inte om jag har sagt det. Men det är helt tomt. Vad ska jag göra utan min lilla My? 
Hoppas vi träffas snart i alla fall. Emma- jag älskar dig till stjärnorna och tillbaka!

Igår fyllde min ena moster Anette 40 år. Grattis!
Alla vi kusiner som kunde var där på fest. 
Min 4åriga kusin Nomi satt och lekte med en gammal skrivmaskin som var ett antal år gammal. 
En sån där som flyttar pappret åt ena hållet och sedan tar det stopp vid slutet på pappert och man måste byta rad och skjuta tillbaka den. Men när den kom till slutet så frågade Nomi: Vad är lösenordet?
Ungen är uppväxt i ett hem fyllt med teknologi och hade aldrig provat en skrivmaskin. Hon tog för givet att när den slutade så behövde man lösenordet. Som på en dator. 
Hahahaha

vet inte fall ni är lika underhållna som jag men, aja. Här kommer en bild på sötungen!

vad skulle jag ta mig till utan dig?
du är mitt ljus i mörkret.
du och jag tillsammans, det kan ingen slå. 
vi kommer ta oss igenom det här, så länge vi har varandra. 
du är så otroligt stark. så underbar
jag lämnar aldrig dig. aldrig. vill hålla din hand och bara vandra iväg ihop. 
gå på luffen igen. 
alla dåliga val, har det ändå alltid kommit något gott ifrån. man lär sig utav sina misstag. 
vänskap övervinner allt. jag kommer alltid att finnas för dig. du kommer alltid att vara min bästavän.
tillsammans klarar vi allt.

Emma - du är mina andetag, utan dig går inget. jag älskar dig så

Sitter här på akuten med Emma. Vi ska sy båda två. 
Igår var det helvete. 
Emma och jag stack ut och drack, en hel del. 
När vi kom hem brast allt. Vilket slutade med att vi båda två fick åka in och sy. 
Jag fick 35 stygn. Var på akuten i 4,5 timmar. 
När jag kom hem kunde jag inte sova på hela natten. Skar upp andra benet och skulle åkt och sy igen men sjukhuset skulle bara klaga. 
Somnade sen på morgonen. Efter att jag druckit lite till... 
Sen vart det helvete. fuckingjävlakukfredrik.
Så nu sitter vi här igen. Jag och min älskade Emma.
Förvirrade som fan över hur vi ska lösa den här skiten. 
Vi vet att vi triggar igång varandra och det suger, för ibland så kan vi ha så jävla kul och samtidigt göra bra val. 
I love u Emma Rasmus Öberg <3

Lite om innan i veckan: 
Kaos kaos kaos. 
Försökte ta livet av mig med jordnötter. fick sprutan så det blev okej. pappa kom upp och jag bröt ihop. 
livet är ganska surt. 
jag vill ha något att leva för. och då säger alla, lev för mig/oss, för vi älskar dig. 
men man kan inte leva för någon annan. man måste leva för sig själv. och jag vill inte leva.

Jag har tänkt på en sak enda sedan jag var liten. 
Jag var så rädd för döden då. 
Och jag vet att folk ibland begravs med sina favoritkläder och saker. Men jag skulle aldrig vilja att mina saker skulle ligga och ruttna under jorden. 
Som det där med att begravas med sina favoritgossedjur. När jag var liten så var jag helt säker på att om jag skulle dö, så skulle Puh(min första puhbjörn som jag fick utav mammas familj i USA) också dö, och tvärt om. Vi skulle begravas ihop. 
Men jag tror inte att han lär dö den dagen jag dör. Men däremot så lär jag dö den dagen han dör. 
Han är så stark. Allt han gått i genom med mig. 
För mig är han ingen "sak". Han kommer alltid att vara min tvillingbror. Min tvillingsjäl., Min lilla Cvanomi. 
Och Cila(min andra puhbjörn som mamma köpte när hon var i USA med min moster), vad skulle jag göra utan dig? Du är det glada i de ledsna stunderna. Får mig alltid på gott humör. Och Tinningarna, som inte kan bestämma sig vilken kroppsedel de sitter ihop med, som Cila tjatade till sig i Paris. Och Hivy, lilla lilla Evangeline, som jag fick när jag låg på BUP, var en glädje för mig och de andra björnarna i en mörk stund. Och slutningen, Vinny, den yngsta, hon som är som Cilas lilla docka. Som Cila kan lära all skit och bus. 

Nu tror ni att jag är dum i huvudet eller något, men mina 6 älskade björnar, de lever. Det gör dom verkligen. 
Jag älskar dom lika mycket som mina andra syskon. Jag blir livrädd när jag inte kan hitta dom. Har med mig dom överallt jag åker. 
Är orolig om jag åker hemifrån utan dom. Vi är ett vi 7. Först var det bara Cvanan och jag. Han höll aldrig tyst, sen blev han gammal, sjuk, trasig/sårig. Cila kom in i mitt liv. Tillsammans med Cvanan var hon/han(Cila är en kille, men puhbjörnar gör som dom vill) de som betydde mest i hela mitt liv. Cvanan blev äldre och jag började vara mer med Cila. Var så rädd att jag skulle göra sönder Cvanan. Nu ligger han mest och tittar på mig. Bredvid mig i sängen. Nu är det Cila som babblar. Med mig, Mamma, Pappa, syskonen och dom hon inte är blyg för. Hon är med till Mormor när vi kollar på lillahuset, mormor klappar på henne och säger hej. Mina föräldrar älskar dom, säger dom, och jag tror dom. Cila pratar i telefon med Mamma och Pappa. Vi delar känslor vi 7. Och när jag har det jobbigt så kan Cila tex hjälpa mig med att berätta för mamma vad jag inte vågar själv. Jag skar mig på benet sist vi var hemma, och då satte cila ett plåster på sin fot. Vi är ledsna tillsammans och sjuka tillsammans. Jag skulle aldrig kunna tänka mig livet utan dom. Dom är inga gosedjur, dom är mina syskon. Mina älskade björnar. Jag kanske hjälper dom att prata, men vad spelar det för roll? 
Dom hjälper mig att leva. 

Tyck att jag är störd. I det här fallet bryr jag mig inte. 
Innan har jag inte skrivit något såhär om dom i bloggen. 
Har varit lite rädd för vad folk ska tycka. 
Men nu inser jag att det här är faktiskt min blogg, där jag skriver om min vardag, mina problem, intressen och andra saker. 
Så här skriver jag om björnarna för att jag vill det!

Nu sitter jag på bussen påväg hem till Färjestaden där jag ska vara hos mina kusiner en stund och sedan möta upp min syster Rebbi/http://adrenalineaddict.weebly.com för vi ska gå ner till hamnen och bada. 
Sedan när jag kommer hem till huset i Skogsby så ska Pappa/Anders skriva över den ena SAABen på mig! 
Fatta, Hannah, Jag, Hannah, SAABÄGARE!

SAAB 99 - 1969

Tänkte börja inlägget med att ursäkta mig för att jag inte bloggat, men jag har egentligen ingen vettig ursäkt. 
Har åkt till Frankrike och är i Nice nu. Så har tat all min tid till att ha kul och vara med da fam. Uppdaterar mer om det imorn. Nu ska jag sova. 
Men då går jag in på Southparkstudios och ska se ett avsnitt att somna till och dår går inte det FÖR JAG ÄR I FRANKRIKE! Den erbjöd mig dubbade avsnitt från en annan sida, men så fan heller, jag vill höra älsklings röst!
Aja, skitsamma nu får jag nöja mig med de få avsnitten jag har eftersom min externa hårddisk är trasig!
Hoppas ni tänker sova lika gott som jag kommer göra efter att ha gått upp vid halv 5 för att ta tåget.
PUSS

Jag vet inte vad jag ska säga. När jag ser dig, önskar jag att jag kunde ta bort all din smärta. Jag ber till Gud att han ska ta dig till himlen, för jag klarar inte av att se dig lida. 
Nu, när jag har gjort i ordning din kista, känns det så verkligt. Du, ja, du, kommer faktist att ligga där. Död. 

<3