Åh gud. Det var länge sedan jag bloggade. 
Jag lever i alla fall. Någorlunda. 
Sista tiden har varit ett helvete och därför har bloggen inte prioriterats. 
Herre gud alltså. 
För en vecka sedan så var jag i rättegång mot äcklet och fyfan. Tänker inte säga något mer om det. 
Men nu är jag sjuk. Har ett sytt ben. Maja skulle fyllt 18 igår. Min hårddisk har kraschat. Sover knappt och livet är helt enkelt helvete. 

JAG PALLAR INTE MER. SNÄLLA DÖDA MIG

Älskade älskade du. Varför valde du att lämna oss såhär tidigt?Det finns inte ord för att beskriva hur jag och vi andra tjejer här på Egehem känner just nu.Vi fick inte ens säga hejdå. Du var bara borta.Fina ängel, du är med tossan nu<3

Mår helvete. Har sån jävla ågest att det känns som att min bröstkorg spricker. Helvete.

Blir ännu en penicillin-kur. Mitt ena sydda sår på benet, svullnade upp blev rött och det gick till den punkten att stygnen slet sönder "väggarna"! Flera månader gamla sår som aldrig läker, gamla ärr som blir vita och spriker, lustiga varfläkar, ja, allt har jag på benen. Så nu ska jag till läkaren varranan dag och göra i ordning såren. Så jag lär typ inte kunna duscha på över en vecka.. Jag insåg där på sjukhuset hur allvarligt det här är. Det kan faktist sluta i blodförgiftning och slutligen en amputation. Eller - döden.
Räddslan spelade ingen roll när jag kom hem. Karvade i både benen och armarna. 

Jag skrev ett inlägg igår. Precis innan vi åkte till polisen. 
Men bara titeln publicerades. 
Falkenberg var bra. Men efter det blev det helvete. 
Säger bara överdos. sjukhus. egehem.

Och igår kom Gunte upp och frågade mig vem jag ville skulle följa med till polisen. 
Jag blev paff. Ingen hade sagt till mig att jag skulle till polisen!
"Vi ska va där så snabbt som möjligt".
WTF?! 
Aja. Åkte dit med Mailn i alla fall. 
Och för att skydda mig och dem andra inblandade så kan jag tyvär inte berätta helt vad förhöret var om.

Sitter här på akuten med Emma. Vi ska sy båda två. 
Igår var det helvete. 
Emma och jag stack ut och drack, en hel del. 
När vi kom hem brast allt. Vilket slutade med att vi båda två fick åka in och sy. 
Jag fick 35 stygn. Var på akuten i 4,5 timmar. 
När jag kom hem kunde jag inte sova på hela natten. Skar upp andra benet och skulle åkt och sy igen men sjukhuset skulle bara klaga. 
Somnade sen på morgonen. Efter att jag druckit lite till... 
Sen vart det helvete. fuckingjävlakukfredrik.
Så nu sitter vi här igen. Jag och min älskade Emma.
Förvirrade som fan över hur vi ska lösa den här skiten. 
Vi vet att vi triggar igång varandra och det suger, för ibland så kan vi ha så jävla kul och samtidigt göra bra val. 
I love u Emma Rasmus Öberg <3

Lite om innan i veckan: 
Kaos kaos kaos. 
Försökte ta livet av mig med jordnötter. fick sprutan så det blev okej. pappa kom upp och jag bröt ihop. 
livet är ganska surt. 
jag vill ha något att leva för. och då säger alla, lev för mig/oss, för vi älskar dig. 
men man kan inte leva för någon annan. man måste leva för sig själv. och jag vill inte leva.

Blir så jävla trött. Jävla CP sommar. 
Ärligt talat, jag orkar inte med den här skiten.
Jag blir solbränd, får fräknar, det är varmt så att jag blir tjurig, jag röker mer än när det snöar, men allra störst
JAG KLARAR INTE AV ALLA FUCKING FJÄRLIAR! 
Bara ordet, tanken, bilden när jag sluter ögonlocken. Jag är verkligen så jävla rädd för dom. 
Jag kan inte sova när jag tänker på det. Är alltid på vakt när jag är ute. 
Nu ikväll så satt jag och tog en kvällscigg, och visst fan kommer det en äcklig jävla nattfjäril(mal) mot mig och jag flög upp ur stolen. 
Jag är verkligen så trött på skiten. 

JAG HATAR SOMMAREN
ge mig snö och kyla

Åkte hem till Öland i onsdags efter ett helvete i Västervik. 

Om överdosen & sjukhuset

Ganska exakt ett dygn efter jag kom till sjukhuset så hade vi möte med BUP-akuten.
Så fort dom kom in fick jag ännu mer panik. 
Fick den där känslan, som jag hade på 51an(psyket i kalmar). 
Alla deras frågor. Som jag inte ville svara på, som jag inte kunde svara på. Vad ska man säga? Ska man göra det som känns bäst när man har en ljusare stund eller en mörkare? I slutendan kommer man ändå att hata sig själv.. 
Så jag försökte vara så ärlig jag kunde.
Men jag fick åka tillbaka till Egehem. BUP tyckte att jag hade ju redan ett behandlingshem och att det skulle ändras lite och tas tag i saker på Egehem. Så jag var inte LPTad i alla fall. 
Känns bättre att vara i en hem-miljö än psyket/sjukhuset. Jag tror inte någon mår bättre av att vara inlåst, fast ibland är det vad som behövs.
Jag tog ju tabletterna runt 2tiden på torsdagen. Hörde att personalen knackade men brydde mig inte. C(personal) gick ner igen och jag satte mig och kurade ihop mig framför dörren. Vet inte hur länge, det kändes som två år och samtidigt 2 sekunder. 
I alla fall så kom det upp ett gäng med personal och började trycka på dörren. Jag stretade emot och kände hur hela listen började åka ut ur väggen(nu sticker spikarna rakt ut). Haspen hade jag på(den har dom tagit nu) och du försökte få upp den. Tillslut så orkade jag inte streta emot. Jag tryckte upp haspen försökte flytta mig från dörren vilket inte var så lätt för jag satt i en hög med saker. M kom in i alla fall och såg att det var något fel. Jag kommer inte ihåg så mycket från dom minuterna. Det var helvete. Kommer ihåg att M sa att det bara var att åka in till sjukhuset med personal eller polis. 
Så dom ringde till Egehems läkare och akuten tror jag. 
Så J som egentligen praoar på Falla skulle åka med mig. Jag kände knappt han alls. Har bara typ pratat med honom på ridterapin någon gång. Men i alla fall, väl framme på sjukhuset måde jag helvete i kroppen. Vi fick komma till ett rum där dom tog EEG(?) på mig och sedan blodtryck och puls tror jag. Fick prata med läkare och sjuksköterskor och sedan var det bara att dricka kol. Tänk er att dricka en liter blöt sand/jord. Mådde jätteilla men jag visste att ifall jag spydde så var det bara ännu mer kol som gällde, så jag höll mig. Sedan kom läkaren/sjuksköterskan och frågade om det var okej att BUP-akuten kom och pratade med mig och jag svarade att det var okej. 3 sekunder senare stod dom i dörren. Jag var inte alls beredd på att dom skulle komma så snabbt. 
Men vi pratade med dom ett tag och dom sa att jag inte fick lämnas ensam en sekund. Trevligt tänkte jag. Kommer ju bli skitkul när jag ska skita ut kolen.. 
Så J stannade med mig och vi fick gå till ett annat rum där jag skulle sova. Dagen var ganska sådär. Dom var och tog blodtryck och puls och sådant ganska ofta och lite blodprover. 
Jag var rastlös utav helvete och det enda jag hade med mig var 2 böcker, en telefon utan pengar och 6 puh-björnar. 
Hade inte planerat att stanna över natten. 
Men efter ett tag kom Egehem med min dator och sånt. 
Personalen byttes av på natten och jag var orolig att jag inte skulle kunna somna eftersom jag varken fick ta Theralen eller Imovane men jag var så trött efter alla tabletter jag tagit att jag somnade ändå. Under natten fortsatte dom att ta blodtryck och sådant och på morgonen sa dom att rent medicinskt var jag fri att åka hem. 
Gjorde ett rymningsförsök men J var snabb att springa efter mig.
Mådde rent utåt helvetet. 
Då var det bara att vänta på BUP. 

Åkte hem precis  efter att BUP pratat igenom det med Egehems-läkarn. 
Kändes sådär att komma hem. Jag kände mig så elak som gjort så mot mina underbara tjejer. 

Tiden sedan jag kom hem har varit hemsk, men jag tackar min behovsmedicin som hjälper endel. 
Igår var vi på Pirates 4, och jag tvekade och ville inte alls med, men E tyckte att jag borde följa med för jag mådde inte bättre av att sitta hemma. Men väl på bion så tjöt jag mig igenom första delen av filmen. Varför? Jo, locken var slut till drickan. 
Så känslig är jag just nu. 

Som i fredags kväll när jag kommit hem hämtade Egehem mat och sedan slog dom på talang. Plötsligt så hör jag Man in the Mirror utan att någon sjöng och springer mot glasdörren och ut från trädgården. Satt och rökte ute på vägen och tjöt och skakade ett tag innan jag gick in och skulle upp på mitt rum men då kom R och började fråga. Tillslut så brast det och jag grät och grät och grät. 
Allt jag kunde se i huvudet var när dom rullade ut Michaels kista till Man in the mirror. 

Satte aldrig i min tandställning i fredags eftersom personalen inte tyckte jag skulle göra det. Så nu måste jag vänta en månad. 

Jag skulle inte stannat på Öland ensam på dagarna. 

Till släkten, vännerna och familjen (och självklart ni andra med) är inlagd på sjukhuset pga av överdos.