Jag vet inte hur många impulser jag har fått slå ifrån mig.
Det sitter ständigt i mitt huvud. Dom skriker på mig. Äter upp mig inifrån. 
Skär, skär, skär, skär. 
Men jag måste försöka. Bevisa att jag kan vara hemma.

Jag vill ha tillbaka Zeldox, jag vet att jag kan dö av den. Men kanske jag dör utan den?

Vet inte om jag ska skriva när jag är såhär depp. 
Mer än att klockan är halv 1 och jag vaknade nyss.. 
Nu ska jag ut och röka. 
Hejdå

Jag borde inte åkt från Egehem. För att framsteg är nu som bortblåsta, eller inte helt, men ah. 
Innan bad jag om hjälp, hela tiden. Och bryde mig om vad personalen sa. 
Nu gör jag motsatsen. "Stack" tre gånger igår. Första gången rymde jag ner på stan med Ida, fick inte följa med egentligen eftersom jag sovit till 1. Efter det ville jag åka till Angelie, men inte fick jag det, för jag hade inte gått upp i tid och stuckit, så Angelie och jag drog till gula. På kvällen blev det för mycket, för mig och Emma och Frida i alla fall. Så Frida och jag drog ut. 
Efter ett tag så hitta personalen oss vid en bänk och klev ut ur bilen men vi stack, dom sa till oss att göra rätt val. Men jag brydde mig inte, Frida höll på att gå till dom, men hon ångrade sig. Idag, sov jag väl bara till 10. Men jag går runt som en jävla idiot. Håret ser ut som en jävla stor dreadlock, har inga vettiga kläder och ser hemsk ut i ansiktet. Jag kan lägga på ett fejkleende eller skratta åt något kul, anstränga mig en stund för att umgås, men vad ger det till. JAG MÅR ÅT HELVETE, SER NI INTE DET!?

Kan inte tänka på något annat än Växjö... stortjöt när vi åkte förbi påväg till köpenhamn, sprang ut på perrongen och tände en cigg grät och stirrade runt omkring mig på allt jag kände igen. 
åh, Nova, John, Renée, BM, lila rummet, oranga toan, nätterna med Renée, kriget med John, bästavän med John, smygrökte i parken från personalen och köpte cider, gick runt växjösjön med maximus och liten. målade mitt element med en äcklig rosa färg jag hittade i källaren, skrev marjo fucking psyko bitch i taket, slängde ner allt på väggarna, bråkade med personalen, hade kul med personalen, såg john försöka kastrera(?) nicklas och nicklas ringa BRIS och säga att Dennis var pedofil då han gick ner på knä och friade till mig,(TVÅ GÅNGER), rökte cigg med caffe i med dennis, körde knackskämten på gustav, skolan, massagemaskinen, allt, ja allt,

jag vill tillbaka

Jag känner hur den flyter runt i mina ådror. 
Den flyger runt i luften och fläktar i mitt hår
Jag gråter och tanken slår mig att ångesten kanske rinner ut med mina tårar.
Men ångest och tårar kanske hör ihop för mycket för att sitta ihop.
För den finns fortfarande kvar inom mig.

Hur berättar man för dom man älskar mest, att man inte längre vill leva?...

Såhär kan det gå till, en egentligen helt vanlig dag: 



Det var något som triggade igång mig. Men dagen hade ju varit kul.
Den där lilla triggen, det kan ju vara vad som helst.
Några sekunder senare så finner jag mig själv inne på mina föräldrars badrum, som jag inte vet ifall jag ska kalla mitt längre. 
Kaoset bryter ut i huvudet och ångesten nästan slår omkull mig. Jag hamna på golvet, kanske satte jag mig ner medveten. 
Och sådär på vana av känslan att gå på börjar jag stirra runt i badrummet. Men det är ju inte mitt badrum längre. Jag har inga grejer där. Lite skräp och hårsnoddar i mitt spegelskåp, men that's it. 

Och sedan ser jag mig själv ovanifrån. Jag ser en osäker liten tjej på bara 15, som sitter inne på ett barum och hysteriskt letar efter ett sätt att lindra smärtan på, att skada sig själv på. Att hitta ett sätt att flytta ångesten och den psykiska smärtan till ett ställe där hon faktiskt kan identifiera det med till exempel blod. Där hon kan se smärtan och inte bara känna den.
Tillslut hittar hon en sax, och börjar klippa runt i kanterna på ett sår som hon redan har på armen. 

Befrielsen. Det slår till nästan lika hårt som ångesten. Jag känner mig så fri, så hel, så levande. Blodet och smärtan bevisar, att jag faktist existerar. Det är ett bevis på att jag, Hannah, faktiskt finns. 

Föräldrarna och mormor, farfar och farmor knackar och pratar med mig. Dom ska åka hem till sig, mormor, farmor och farfar. 
Jag lyckas plåstra om mig själv samtidigt som jag säger hejdå genom dörren. Och redan där kommer ångesten tillbaka.

Den svarta ringen utav smärta slutar aldrig snurra. 

orkar inte.

egehemstjejerna<3

säger inte så mycket mer än fuck. 
mår åt helvete så nu ska jag ut och röka. 
har tat mina kvällsmediciner och theralenet nu så ska bara göra mig iordning och få min imovan. 
sen så säger jag godnatt

Ångest. Jävla männskilga instinkt. Jag behöver inte dig. 

Hur många tårar och skrik ska jag behöva utstå bara för att folk köper volvo?
Och varför ska det vara all denna kaos här på kvällarna?!
JAG ORKAR INTE MED DETTA LÄNGRE

stryp mig?

http://www.nyhetskanalen.se/1.2098998/2011/04/15/akut_krismote_om_saabs_framtid

Allting har gått åt helvete de senaste dagarna. 
Tar det en annan gång, men nu har jag annat i tankarna. 

SAAB kommer inte överleva, det spelar ingen roll om regeringen väljer att ge företaget 10 miljarder idag, för hur länge lär pengarna räcka? Bara för att SAAB i så fall får pengar av regeringen så säljer de ju inte mer bilar, så dom är dödsdömda. 
Och ärligt talat, jag tror att jag kommer bli helt jävla galen. Jag har redan brytit ihop ett antal gånger idag och igår och jag kommer nog bli nästa lika ledsen om den ryska finansmannen köper SAAB som om dom kursar. 
För köper han SAAB lär nog inte tillverkningen fortsätta i Trollhättan. SAAB stannade ju tillverkningen för 5 dagar sedan. Rullbanden står stilla. 

SAAB kommer inte att finnas länge till. För överlever de dagen så är dom ändå körda om några år/månader.
Varför i helvete kan inte Volvo kursa?! :O
FY FAN I HELVETET VAD JAG HATAR ATT VOLVO FÅR SÄLJA BRA MEN INTE SAAB! 

Jag vill ju se SAAB ta sig till toppen. Jag vill se en ny liten personbil, jag vill se en ny 92001. 
Jag vill att SAAB ska slå sig ihop med Scania igen. Jag vill att SAAB ska göra en motorcykel. 
Har någon några 100 miljarder att skänka SAAB? Nej, för det räcker ju inte. 
Så istället borde jag säga: KÖP SAAB!