Håller på med en novell, tänkte lägga upp kapitel ett här, om ni är intresserade av att läsa mer, KOMMENTERA!
The Titanic
Kapitel 1
Det kunde varit vilken dag som helst. Men det var det inte.
Det var dagen vi skulle resa med Titanic. Vi skulle lämna våra liv i England och starta om på nytt i Amerika.
Vi tillhörde societeten i England, och det var vad vi var tvungna att komma bort ifrån.
Anledningen till att vi inte längre kunde stanna i Brighton, staden där vi levde i, var på grund av vad min mamma kallade ett misstag.
Jag var 17 år, ogift och väntade barn.
Därav kunde vår familj inte stanna i Brighton. Inte på grund av att mina föräldrar inte ville bo där. Och inte heller för att vi inte skulle få bo kvar där. Men på grund av skammen. Jag hörde hennes upprörda stämma ganska många gånger varje dag.
"Eliza, du vet väl vad hur ditt lilla misstag förstör den här familjen".
För min mor var det väldigt viktigt att vi var en perfekt familj. Allt och alla skulle vara prydliga och rena. Man skulle uppföra sig väl. Men framförallt skulle vi flickor vara artiga och hitta oss en anständig man med pengar nog för att försörja oss. En man med en högt rankad titel.
Mor hade sedan dagen då vi döttrar föddes börjat planera för våra förlovningar och bröllop.
Vi var 4 syskon. Min äldsta syster Grace, som på grund av mitt misstag aldrig blev förlovad med den rika, stiliga, anständige hertigen. Ingen skulle få veta vad jag gjort och det var därför vi var tvungna att börja ett nytt liv. Innan min mage blev så pass stor att det syntes att jag skulle föda en oäkting.
Min syster Maybelle och jag delade allting. Först och främst våran födelsedag.
Eftersom mor och fars första barn blev en dotter så hoppades far så innerligt på att få en son, men istället fick han 2 döttrar till. Tvillingdöttrar. Från dagen vi föddes var vi näst intill oskiljaktiga.
Vi hade en bra barndom. I en vacker gammal herrgård som låg strax utanför London.
Våra föräldrar var strikta men rättvisa. Vi älskade dom trotts att vi tyckte dom var för hårda mot oss ibland.
När jag var 8 år gammal fick vi en bror. Han fick namnet John. Han var sonen mina föräldrar väntat på. Troligtvis var det bara syskon avundsjuka men Grace, Maybelle och jag kände oss bortglömda. John blev äldre och likaså vi. Med tiden la sig avundsjukan och för första gången i mitt liv kände jag att jag hade allt jag ville ha. Jag var så lycklig. Men med tiden skulle det ändras.
Inte trodde någon av oss att att våra liv skulle skaka om 2 gånger.
Allt började när Philip bad om Graces hand. Jag var inte där, men av vad Grace berättat för mig var det väldigt vackert. Philip och Grace satt tillsammans och kollade ut över havet, på solnedgången, när han ställde frågan och Grace svarade "Ja".
Philip hade redan diskuterat saken med vår mor och far och dom hade med glädje accepterat. Philip skulle bli en bra make enligt mor och far. Inte bara för att han hade pengar, men han var en otroligt kärleksfull man.
Jag har aldrig sett Grace så lycklig som hon var då. Och jag hade aldrig sett henne så ledsen som hon skulle komma att bli. Men det skulle inte sluta där heller. Allt skulle bli mycket värre.
The Titanic
Kapitel 1
Det kunde varit vilken dag som helst. Men det var det inte.
Det var dagen vi skulle resa med Titanic. Vi skulle lämna våra liv i England och starta om på nytt i Amerika.
Vi tillhörde societeten i England, och det var vad vi var tvungna att komma bort ifrån.
Anledningen till att vi inte längre kunde stanna i Brighton, staden där vi levde i, var på grund av vad min mamma kallade ett misstag.
Jag var 17 år, ogift och väntade barn.
Därav kunde vår familj inte stanna i Brighton. Inte på grund av att mina föräldrar inte ville bo där. Och inte heller för att vi inte skulle få bo kvar där. Men på grund av skammen. Jag hörde hennes upprörda stämma ganska många gånger varje dag.
"Eliza, du vet väl vad hur ditt lilla misstag förstör den här familjen".
För min mor var det väldigt viktigt att vi var en perfekt familj. Allt och alla skulle vara prydliga och rena. Man skulle uppföra sig väl. Men framförallt skulle vi flickor vara artiga och hitta oss en anständig man med pengar nog för att försörja oss. En man med en högt rankad titel.
Mor hade sedan dagen då vi döttrar föddes börjat planera för våra förlovningar och bröllop.
Vi var 4 syskon. Min äldsta syster Grace, som på grund av mitt misstag aldrig blev förlovad med den rika, stiliga, anständige hertigen. Ingen skulle få veta vad jag gjort och det var därför vi var tvungna att börja ett nytt liv. Innan min mage blev så pass stor att det syntes att jag skulle föda en oäkting.
Min syster Maybelle och jag delade allting. Först och främst våran födelsedag.
Eftersom mor och fars första barn blev en dotter så hoppades far så innerligt på att få en son, men istället fick han 2 döttrar till. Tvillingdöttrar. Från dagen vi föddes var vi näst intill oskiljaktiga.
Vi hade en bra barndom. I en vacker gammal herrgård som låg strax utanför London.
Våra föräldrar var strikta men rättvisa. Vi älskade dom trotts att vi tyckte dom var för hårda mot oss ibland.
När jag var 8 år gammal fick vi en bror. Han fick namnet John. Han var sonen mina föräldrar väntat på. Troligtvis var det bara syskon avundsjuka men Grace, Maybelle och jag kände oss bortglömda. John blev äldre och likaså vi. Med tiden la sig avundsjukan och för första gången i mitt liv kände jag att jag hade allt jag ville ha. Jag var så lycklig. Men med tiden skulle det ändras.
Inte trodde någon av oss att att våra liv skulle skaka om 2 gånger.
Allt började när Philip bad om Graces hand. Jag var inte där, men av vad Grace berättat för mig var det väldigt vackert. Philip och Grace satt tillsammans och kollade ut över havet, på solnedgången, när han ställde frågan och Grace svarade "Ja".
Philip hade redan diskuterat saken med vår mor och far och dom hade med glädje accepterat. Philip skulle bli en bra make enligt mor och far. Inte bara för att han hade pengar, men han var en otroligt kärleksfull man.
Jag har aldrig sett Grace så lycklig som hon var då. Och jag hade aldrig sett henne så ledsen som hon skulle komma att bli. Men det skulle inte sluta där heller. Allt skulle bli mycket värre.
