Kapitel 2
Aldrig trodde jag att det skulle hända mig. Det tror nog aldrig någon. Han var så äcklig.
Och vad han gjorde mot mig var ännu äckligare.
Jag var bara ett barn, och han gjorde så mot mig.
Jag kommer ihåg så tydligt när jag berättade för min mor.
Det tog hela 3 månader innan jag sa något.
Jag kände mig full av skam.
" Väntar du barn? " sa min mor med tårar i ögonen.
" Jag tror det ", svarade jag.
Diskutionen slutade där. Mor sprang ut ur rummet.
Tårarna rann ner för mina kinder.
Varför gjorde han så mot mig?
Tänkte han göra mig till sin fru om han fick reda på att jag väntade barn?
Ville jag ens bli hans fru?
Så många frågor fanns i mitt huvud.
Jag visste att det rätta för min familj var att gifta mig med honom om han frågade.
Men vad som ständigt dök upp i mitt huvud var mitt hat för den mannen.
När jag fick bekräftat att jag väntade barn tog mina föräldrar kontakt med honom.
Jag tänker inte nämna hans namn.
Mor bad att han skulle fria till mig för barnets skull men far var rasande och jag tror att han önskade livet ur honom.
Trots min mors försök ville han inte ha något att göra varken med mig eller barnet. Och mina föräldrar tänkte inte anmäla honom då dom inte ville att detta misstaget skulle komma fram.
Det var i den stunden det bestämdes att vi skulle emigrera till den nya världen.
Vi skulle åka med Titanic. Lämna det förflutna bakom oss.
Far köpte 3e klass biljetter till oss alla då vi kände alla i första klass. Ja, kanske inte alla, men de flesta.
Mor ville inte att någon skulle ana något.
Om ni bara visste hur folk skvallrar.
Min graviditet gick inte att dölja länge till.
Aldrig trodde jag att det skulle hända mig. Det tror nog aldrig någon. Han var så äcklig.
Och vad han gjorde mot mig var ännu äckligare.
Jag var bara ett barn, och han gjorde så mot mig.
Jag kommer ihåg så tydligt när jag berättade för min mor.
Det tog hela 3 månader innan jag sa något.
Jag kände mig full av skam.
" Väntar du barn? " sa min mor med tårar i ögonen.
" Jag tror det ", svarade jag.
Diskutionen slutade där. Mor sprang ut ur rummet.
Tårarna rann ner för mina kinder.
Varför gjorde han så mot mig?
Tänkte han göra mig till sin fru om han fick reda på att jag väntade barn?
Ville jag ens bli hans fru?
Så många frågor fanns i mitt huvud.
Jag visste att det rätta för min familj var att gifta mig med honom om han frågade.
Men vad som ständigt dök upp i mitt huvud var mitt hat för den mannen.
När jag fick bekräftat att jag väntade barn tog mina föräldrar kontakt med honom.
Jag tänker inte nämna hans namn.
Mor bad att han skulle fria till mig för barnets skull men far var rasande och jag tror att han önskade livet ur honom.
Trots min mors försök ville han inte ha något att göra varken med mig eller barnet. Och mina föräldrar tänkte inte anmäla honom då dom inte ville att detta misstaget skulle komma fram.
Det var i den stunden det bestämdes att vi skulle emigrera till den nya världen.
Vi skulle åka med Titanic. Lämna det förflutna bakom oss.
Far köpte 3e klass biljetter till oss alla då vi kände alla i första klass. Ja, kanske inte alla, men de flesta.
Mor ville inte att någon skulle ana något.
Om ni bara visste hur folk skvallrar.
Min graviditet gick inte att dölja länge till.
