HannahAnastasia
Jag är Hannah, HannahAnastasia.
I höst är det 21 år sedan jag föddes i lund. När jag var 2 månader flyttade vi till Östhammar, ovanför Stockholm. För att sedan snabbt flytta till 2 korttidslägenheter i Kalmar. När jag var 2 år köpte vi hus på Öland.
Jag var 4 när min syster Henny dog den 2 September 1999. Mina andra yngre systrar Sara(Sarinka) och Hedda är födda 1996 och 1997. Min tvillingsyster Rebeka han jag före ut. Alltså är jag äldst i en syskonskara på 5 barn.
Jag har 4 föräldrar, Susanne är min biologiska mamma, Och Anders är min biologiska pappa. Hanna och Vladimir är mina bonusföräldrar.
Mitt liv som jag lever idag började när min syster dog. Jag var den enda i vår familj som lärde känna henne efter hennes död.
Jag är den enda som ser hennes skönhet, hennes vackra ögon och lockiga hår.
När jag var 6 slutade jag äta, jag var livrädd för mat och trodde att jag skulle dö ifall jag åt.
Mat problemen kom tillbaka några år senare. Jag började skolan efter en väldans massa längtan och jag har alltid vart bra med skolarbetet. Dock har jag inte kommit så bra överens med lärare och klasskamrater.
Någongång i början på sexan började jag skära mig.
Fast jag har minnen från självskadebeteende långt innan dess, inte skärande men andra saker.
När jag var liten, långt innan jag fyllt 8 brukade jag alltid knyta en tvättlina eller något annat rep runt magen tills jag inte kunde andas. Jag brukade klämma klämmor över hela kroppen, jag älskade smärtan.
Jag var beroende av att bita på naglarna. Jag gjorde det mest på vana, men de gånger det började droppa blod från nagelbanden var det något som fick mig att må bra, att känna mig levande.
Problemen i familjen var ganska stora. Vi kom inte överens alls, och efter morfar (som alltid varit som en extra föräldrer till mig) dog blev allt värre.
Jag började sjuan och träffade nya kompisar, men skolan gick i botten. Jag började skära mig allt mer, röka och umgås med fel personer.
Under år 2009 var jag inlåst på Psyk-avd ett antal gånger. Men på USAs nationaldag, den 4 July 2009, träffade jag Joakim som kom att rädda hela min värld. Joakim och jag är inte tillsammans längre, men han kommer alltid vara speciell för mig.
Bup har jag haft kontakt med sedan innan jag var 8. Jag var alltid rädd för allt och hade grova sömnproblem och tvång och har sedan dess fortsatt med regelbundna samtal där.
I Januari 2010 flyttade jag till ett boende i Växjö där jag stannade tills Augusti då jag flyttade till behandlingshemmet Egehem i Västervik.
Här får jag Samtalsterapi, DBT terapi, Ridterapi och hjälp att lära mig att klara vardagen. Mitt första år på Egehem var kaos.
Vardagen bestod av att bråka med personalen, rymma, akuten, överdoser, blod, alkohol och massa annat. Flyttlasset till lsa -boendet på Öland gick i augusti 2013 och sedan 2014 byggde jag och mina underbara föräldrar ett litet hus på deras andra tomt åt mig där jag nu bor i väntan på lägenhet med stöd.
Jag har diagnosen med asperger med flera tilläggsdiagnoser. Jag lider av svåra sömnproblem, självskadebeteende, panikångest, humörsvängningar och mycket annat.
På senaste tiden så har jag skaffat mig en hobby om Reborn dockor, för mer om det kan ni besöka min youtube - swedishrebornmom, eller min rebornblogg - http://rebornmom.weebly.com
I höst är det 21 år sedan jag föddes i lund. När jag var 2 månader flyttade vi till Östhammar, ovanför Stockholm. För att sedan snabbt flytta till 2 korttidslägenheter i Kalmar. När jag var 2 år köpte vi hus på Öland.
Jag var 4 när min syster Henny dog den 2 September 1999. Mina andra yngre systrar Sara(Sarinka) och Hedda är födda 1996 och 1997. Min tvillingsyster Rebeka han jag före ut. Alltså är jag äldst i en syskonskara på 5 barn.
Jag har 4 föräldrar, Susanne är min biologiska mamma, Och Anders är min biologiska pappa. Hanna och Vladimir är mina bonusföräldrar.
Mitt liv som jag lever idag började när min syster dog. Jag var den enda i vår familj som lärde känna henne efter hennes död.
Jag är den enda som ser hennes skönhet, hennes vackra ögon och lockiga hår.
När jag var 6 slutade jag äta, jag var livrädd för mat och trodde att jag skulle dö ifall jag åt.
Mat problemen kom tillbaka några år senare. Jag började skolan efter en väldans massa längtan och jag har alltid vart bra med skolarbetet. Dock har jag inte kommit så bra överens med lärare och klasskamrater.
Någongång i början på sexan började jag skära mig.
Fast jag har minnen från självskadebeteende långt innan dess, inte skärande men andra saker.
När jag var liten, långt innan jag fyllt 8 brukade jag alltid knyta en tvättlina eller något annat rep runt magen tills jag inte kunde andas. Jag brukade klämma klämmor över hela kroppen, jag älskade smärtan.
Jag var beroende av att bita på naglarna. Jag gjorde det mest på vana, men de gånger det började droppa blod från nagelbanden var det något som fick mig att må bra, att känna mig levande.
Problemen i familjen var ganska stora. Vi kom inte överens alls, och efter morfar (som alltid varit som en extra föräldrer till mig) dog blev allt värre.
Jag började sjuan och träffade nya kompisar, men skolan gick i botten. Jag började skära mig allt mer, röka och umgås med fel personer.
Under år 2009 var jag inlåst på Psyk-avd ett antal gånger. Men på USAs nationaldag, den 4 July 2009, träffade jag Joakim som kom att rädda hela min värld. Joakim och jag är inte tillsammans längre, men han kommer alltid vara speciell för mig.
Bup har jag haft kontakt med sedan innan jag var 8. Jag var alltid rädd för allt och hade grova sömnproblem och tvång och har sedan dess fortsatt med regelbundna samtal där.
I Januari 2010 flyttade jag till ett boende i Växjö där jag stannade tills Augusti då jag flyttade till behandlingshemmet Egehem i Västervik.
Här får jag Samtalsterapi, DBT terapi, Ridterapi och hjälp att lära mig att klara vardagen. Mitt första år på Egehem var kaos.
Vardagen bestod av att bråka med personalen, rymma, akuten, överdoser, blod, alkohol och massa annat. Flyttlasset till lsa -boendet på Öland gick i augusti 2013 och sedan 2014 byggde jag och mina underbara föräldrar ett litet hus på deras andra tomt åt mig där jag nu bor i väntan på lägenhet med stöd.
Jag har diagnosen med asperger med flera tilläggsdiagnoser. Jag lider av svåra sömnproblem, självskadebeteende, panikångest, humörsvängningar och mycket annat.
På senaste tiden så har jag skaffat mig en hobby om Reborn dockor, för mer om det kan ni besöka min youtube - swedishrebornmom, eller min rebornblogg - http://rebornmom.weebly.com
