Livet suger riktigt hårt just nu.
Allt jag vill är att skära sönder benen. Supa och sedan dö. 
Ångesten bara bubblar upp inom mig och jag kan knappt andas. 
Ena sekunden är allt bra och andra sekunden är allt helvete. 
Vad fan ska jag göra?

Gud vad allt detta skolsnack och tjat tär på mig. 
Jag orkar verkligen inte mer. Är så himla trött, arg och ledsen.
Men jag kan ju inte skylla på någon annan än mig själv.
Penicillinet har börjat göra sitt i alla fall. Benen är mycket bättre.
Saknar min familj så otroligt mycket. Ma fyllde år igår. Grattis <3 Du får din pressent när du kommer i helgen.
Livet utan telefon är helt hemskt. Känner mig så jävulst otrygg. Vågar knappt gå ut och röka själv för då sitter jag och stressar upp mig. 
DBTn börjar idag också. Har varit uppehåll hela sommaren men jag ska inte dit. Har ingen ork till något. 

är tillbaka på egehem.
livet suger ganska hårt.
det är ett jävla helvete, allt är mörkt. 

jag bara förstör för alla. det hade varit mycket bättre ifall jag inte funnits. 
jag är bara slöseri med tid. 
försökte ta livet av mig igen. i torsdags. men jordnötter. men jag fick en spruta och det blev inget mer med det. 
varenda jag jag försöker ta livet av mig, så tittar jag på mina björnar. och jag inser att jag kan inte lämna dom. 
men någon gång måste jag nog göra det. för somsagt. jag bara förstör. dom mår bättre av att vara med ma och pa. 

aja, för bättre uppdatering: http://emmaooooberg.blogg.se - älskar dig snygging

jag bara förstör
jag vill inte leva längre

anastasia: dra åt helvete

rösterna skriker i mitt huvud. dom klöser mig inifrån. dom jagar mig. 
ångesten äter upp mig. jag kan knappt andas.
allt jag tänker på är blod, och jag skär mig flera gånger varje dag. låser in mig, men då säger mamma och pappa nej.
allt svänger och jag mår så jävla dåligt att jag inte vet vad jag ska ta vägen.

men idag ska jag i alla fall försöka hitta något bra. 
träffa min moster mitas barn(mina kusiner) och göra mitt bästa. jag älskar er Peter, Svante, Lisabet, Line, Ninni och Nomi!

tänker blogga mer lite senare, när det känns bättre.


OM DU KÄNNER ATT DU INTE MÅR BRA NOG FÖR ATT LÄSA, SÅ HOPPA ÖVER!


kan i alla fall säga så mycket som att jag fick polistransport till akutvuxenpsyk och polisgrepp. väl framme så sa dom att om jag började gråta eller stimma, så blev det bältsängen. 
jag mådde skit, så vi gick ut och drack. sedan måde vi dåligt så vi gick hem. 
väl på egehem började vi stimma. och det slutade med att jag satt o drack på mitt rum. jag måde så sjukt dåligt. låg och pratade med mina puhbjörnar och citerade cartman jag vet inte hur länge. innan dess hade jag försökt gå ut och röka och det blev så att jag stack iväg en sväng, då sa sandra att om jag fick utanför tomten i dom där kläderna och i det skicket skulle hon ringa polisen. i alla fall kom jag ju upp på mitt rum och låg under sängen. demonerna kom in och försökte skada mina björnar, så jag låg och höll om dom och tjöt och pratade. sedan lyckades jag slå sönder en spegel, men den andra kom jag inte åt för personalen. låg där och blundade och pratade för mig själv på engelska. jag kunde förstå svenska språket men när jag pratade kom allt på engelska. 
polisen kom, trodde först det var extrapersonal dom satt in. låg och blundade så jag visste ju inte alls. dom började få upp mig från golvet och slet ifrån mig mina saker och puhbjörnarna och jag lackade ur. dom bar mig i armarna och benen ner för trappan och höll fast mig in i en polisbil. jag tjöt. dom greppade så jävla hårt om handlederna. väl framme så insåg jag att det var psyket. och jag vägrade gå in. så jag slängde mig på golvet. men dom släpade in mig. jag fick sitta i en stol i en halvtimma, fast hålld. försökte pilla upp såren på benen mer tårna men det gick inge bra. 4 poliser var där och byttes av 2 o 2 för att hålla fast mig. 
sedan fick jag gå in i ett rum. där fick jag ta av alla kläder, dom kännde överallt. bh-n/brösten också. 
sedan fick jag ta av mig trosorna. 
och sätta på mig äcklia jävla psykkläder.
tanttrosor, en vit jävla tröja där det står västerviks sjukhus eller något. blåa psykbyxor och psykkofta. 
sen var jag tvungen att gå in till rummet. bredvid stod bältsängen. jag insåg att det här var allvar. jag var inlåst. på tvångsvård.
jag fick LPT. - tvångsvård
jag insåg att det här var på allvar. JAG VAR INLÅST IGEN. och inte på barnpsyk, utan på VUXEN! JAG ÄR 15 ÅR FÖR FAN!
och nu får jag inte vara kvar på Egehem längre. så mina föräldrar kom och hämtade mig. great. kom hem vid 2 inatt. vaknade vid 1 och började dagen med att karva sönder min arm. går runt som en jävla mumie. båda armarna inlindade och båda benen sönderskurna och bitna och rivda. 

igår när jag fick åka tillbaka på egehem blev det helvete. jag gick och drack öl. och så plötsligt var snuten och ansa där. jag gick hem. knöt upp en jävla sladd i gardinstången och skulle hänga mig. men då satt personalen utanför fönstret, så jag var körd. 
satt och lyssnade på suicide is painless och grät.  
resten är en lång historia...



mer orkar jag inte skriva nu. kännde bara att jag ville uppdatera för dom trogna bloggläsare jag har. 

det är precis så mitt liv är just nu
vad hände med alla mina drömmar, mål och planer? bortblåsta
jag bara ligger i sängen och väntar på att det ska bli natt och sedan en ny dag, om och om igen
jag har inget att leva för
ni kan lika gärna bara ta bort mig nu.

jag hatar livet

Det är precis så jag känner mig just nu. 
Det var länge sedan jag skar mig såhär ofta. 
Jag brukar kunna hantera det bättre. Men nu orkar jag inte ens bry mig.

Björn Rosenström i söndags var underbart. Men jag saknade Alex. Jag ville ha henne där vid min sida. 
Thörnrosa,Räkan och Prinsessan Anastasia, 

snälla, stryp mig
 jag orkar verkligen inte längre