Min MacBook har gått sönder. Och det tar ett tag innan han som ska laga den får hem delarna. 
Har nu min jävla gamla äckliga windows 7 dator som jag sålt till mina föräldrar. 
Åkte hem till Öland i helgen. Pang bom bestämmdes det.
Var skönt att träffa alla mina syskon och föräldar igen. Vi hade det jättemysigt. 
Igår var det kaos på Egehem. ÅÅH, ska det ta slut någon gång?

Emma har flyttat. Vet inte om jag har sagt det. Men det är helt tomt. Vad ska jag göra utan min lilla My? 
Hoppas vi träffas snart i alla fall. Emma- jag älskar dig till stjärnorna och tillbaka!

OBS !!SKRIVET NÄR VI ÅKTE IGENOM VÄXJÖ HEM FRÅN VALLARNAS FRILUFTSTEATER!!jag tänker allt för mycket. 
vill inte ha någon hjärna mer. 
är på ön fortfarande. 
men ska tillbaka till Egehem på söndag troligtvis. 
ska bli skönt att komma tillbaka till vardagen. 
fast att det här har varit en ganska bra semester. trots en hel massa skit.
jag var ju på Nova, mitt förra behandlingshem. för första gången på typ ett år.
jag träffade john, älskade john. vi tog en cigg i parken.
herregud, jag tittade in i huset. visste inte hur jag skulle reagera. det var mitt hem i 8 månader. jag bodde där.
och sedan lämnade jag bara. alla minnen där. 
ta mig tillbaka till den tiden. 

Gud vad allt detta skolsnack och tjat tär på mig. 
Jag orkar verkligen inte mer. Är så himla trött, arg och ledsen.
Men jag kan ju inte skylla på någon annan än mig själv.
Penicillinet har börjat göra sitt i alla fall. Benen är mycket bättre.
Saknar min familj så otroligt mycket. Ma fyllde år igår. Grattis <3 Du får din pressent när du kommer i helgen.
Livet utan telefon är helt hemskt. Känner mig så jävulst otrygg. Vågar knappt gå ut och röka själv för då sitter jag och stressar upp mig. 
DBTn börjar idag också. Har varit uppehåll hela sommaren men jag ska inte dit. Har ingen ork till något. 

Har sån jävla ångest. Över den där jävla skolan.
Personalen vill att jag ska till gymnasiet. Men vad ska jag göra där? Jag har ju inte ens betyg från sjuan!!!
Då vill dom i alla fall att jag ska till Lärovärket, som är Egehems egna "skola", mer som en dagverksamhet, man kan plugga, pyssla, spela och annat ihop med personal och assistenter och andra patienter/elever från Egehem. 
Men jag vill ligga i min säng och kolla på South Park hela dagarna i hop med björnarna efter att ha sovit till 1. Vill att allt ska vara som förut. Har sån jävla ångest över imorgon. 

Något bra är i alla fall att vi var på Kalmar slott igår med Egehem. Och så köpte jag en rosa onepiece på stan. 
har så mycket bilder jag vill visa er. men jag orkar inte stämpla och förminska alla. ååååh. måste ta tag i det. 
anastasia, jävla idiot.

Jag är så trött på att heta Hannah. Jag trivs inte alls med det. Ni som har följt min blogg länge har sett att jag funderar mycket på att byta namn. 
Jag kommer alltid att vara en del av Anastasia, men jag är inte säker på att jag vill heta det på pappret, då jag inte bara är Anastasia. 
Och jag har tänkt så det knakar. Mina föräldrar är väl inte så jätteglada i idén att jag ska byta namn. Och det förstår jag. Jag skulle vilja försöka kalla mig för något annat ett tag för att se hur det känns, men sen vill ju inte Egehem o skolan kalla mig för något annat än det jag faktist heter, så det är svårt. Jag måste vara 100% innan jag faktist byter. 
Känner mig riktigt elak mot mamma och pappa. Men om det finns något i världen som kan ge mig lite mer kraft och livsglädje så måster jag göra det. För min skull.
Så ska prata med mor, far o Egehem. Milja. Milja. Milja. Det klingar rätt. Milja känns som jag. Milja Imulia. På resa till de ulliga bergen. 
Men Imulia blir det inte. Fast kanske ändå Millimu.

Namnet Milja har jag fått ifrån boken "Resan till de ulliga bergen" och det handlar om en liten sagoflicka som heter Milja Imulia och kallas för Millimu. Mamma läste den för oss när vi var små. Och nu har jag oftast med den alltid när jag åker någon stans. 
Jag sa alltid när jag var liten att mina barn skulle heta Millimu, och jag har för mig att mamma sa samma sak. 

Så jag vet inte. Ganska snart kanske jag hittar något sett att lösa allt kaos i mitt huvud angående det här...
Vad tycker ni?

Jag har och har haft så många fina vänner.
På öland, i växjö, i kalmar, på internet, brevvänner, ja, överallt!
Men när måendet går i botten har det lett till att jag tappat kontakten med så många utav er.
Jag är jätteledsen över att det har blivit såhär. För vi har haft så himla kul ihop!
Jag har min blogg. Och det är i stort sett den enda länken till omvärlden jag har.
Jag hoppas att ni kan vänta på mig..

Blir ännu en penicillin-kur. Mitt ena sydda sår på benet, svullnade upp blev rött och det gick till den punkten att stygnen slet sönder "väggarna"! Flera månader gamla sår som aldrig läker, gamla ärr som blir vita och spriker, lustiga varfläkar, ja, allt har jag på benen. Så nu ska jag till läkaren varranan dag och göra i ordning såren. Så jag lär typ inte kunna duscha på över en vecka.. Jag insåg där på sjukhuset hur allvarligt det här är. Det kan faktist sluta i blodförgiftning och slutligen en amputation. Eller - döden.
Räddslan spelade ingen roll när jag kom hem. Karvade i både benen och armarna. 

Har lyckats bli kaos redan. Nu är jag sjuk och ligger i min säng.
Jag är så jävla less på livet. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. 
Känner mig extremt dålig på att blogga. Vad vill ni läsa om?

I lördags var det ett år sedan jag flyttade till Egehem. Och vad har hänt sedan dess? Jo, en sakta men säker spiral ner mot bottnen. Livet suger mycket mer idag än vad det gjorde för ett år sedan...

Får be om ursäkt för att jag inte bloggat. Har inte fått haft internetet på BUP. Fick åka med personalen dit, men blev vårdintyg(LPT) ändå. 
Nu efter en hel dags kaos när dom skulle hämta mig, sitter jag i bilen med personal tillbaka till Västervik. 
Dom har hyrt en stuga i skogen så att jag ska kunna koppla av och inte hitta på skit. 
Och vet ni. Jag får bara ha min telefon 1 timma om dagen nu. Jag har brutit ihop totalt. Har tjutit i flera timmar och kännt att allt jag vill är att dö. Jag känner mig så otrygg. Vet inte vad jag ska ta mig till. Vill inte göra något. Vill inte finnas alls.
GE TILLBAKA MIN JÄVLA TELEFON FUCKING CPPERSONAL!
Är inte sugen alls på att fara till stugan. Imorgon är det 14 år sedan första South Park avsnittet sändes på tvn. Hade tänkt att fira och baka tårta, men på samma jävla kukdag så är det ett år sedan jag flyttade till Egehem. Tänkt, ett helt jävla år. Och vad har blivit bättre? INGET. Jag går bara längre ner i botten. Så här illa var det inte för ett år sedan. 

Saknar min älskade Emma Rasmus LillaMy Viktoria Öberg <3