Har nu skaffat en frågelåda som ni kan hitta i menyraden till höger --- > 
Lovar att svara ärligt (a) Så fråga på!
Först ut får en länk med bild i ett inlägg! 

Ja, vi har börjat rummet och fyllt sopsäckar med alla kläder som låg på golvet och måste tvättas, jag har tvättat 8 av vad som kommer bli minst 20 maskiner... Och jag måste säga tack till Ida och Amanda som tappert stod ut med mig och allt livet. Och till Alice som sympatistädade med oss! 
Här kommer i alla fall en "före-bild".
Jag har tat bild på ett utsrkivet foto som Emma och jag var och gjorde igår och såfort hon får kamerasladden så ska ni få se den riktiga och efter-bilden!

Ni ska få se dom andra med!

Jag har egentligen inget att säga. Inget alls. Har inte så mycket att berätta heller... För jag gör ju inget. Jag ligger på mitt jävla rum som för övrigt ser ut som ett jävla helvete och personalen lär nog gå in och städa och slänga alla saker. Men det är något fel på mig, tvånget går in och jag kan inte ens slänga trasiga strumpor och strumpbyxor. Personalen har ju lovat mig att om jag slänger ut allt trasigt så ska jag få 2 nya utav varje. Men jag vill fortfarande inte slänga de gamla. Tänk fall jag behöver det någon gång? Då kommer jag ångra mig. Jag har ett 12 kvadratmeters stort/litet rum här i Västervik och över precis hela golvet ligger det saker. Ungefär 40 cm upp... Och saken är den att städade jag, skulle det ta max 4 dagar för att det skulle se likadant ut igen. Filmer, böcker, sladdar, kläder, smink, pennor, ja allt ligger på golvet. Går det inte sönder då?- Jo, det gör det faktiskt. Men jag har ingen motivation. Jaja, ursäkta mitt oändliga babbel som säkert inte låter vettigt. 

Snälla ta mig härifrån och låt mig somna in. Ta mig till Nangijala.

Nu ska jag pallra mig in till Emma och dra med henne ut och röka, vi behöver en stund utanför all skit båda två.

Jag orkar verkligen inte längre. 
Jag pallar inget alls... Det känns bara totalt värdelöst. 
Vad lever jag egentligen för? Inget. Har jag några mål? Nej. Vad vill jag göra med livet? Inget. 
Vill jag leva? NEJ


Men jag har ju ändå dig, älskling - Cartman. <3

INLÄGG RADERAT- SORRY

Vad ska jag säga om de senaste dagarna?
För att göra en lång historia kort: Snuten har vart här ett antal gånger,  4 drogtest är gjorda, söndertrampade fötter av is, glas, spetor och grus, personalen är ovanlingt "gulliga", jag knaprar behovsmedicin som godis, blod har runnit, tårarna rinner och rösterna tystnar aldrig. Och allt, allt för mycket tankar och egentid. 
De här senaste dagarna sedan i tisdags har inte direkt gått snabbt utan det känns mer som ett år har gått.
Får se när jag orkar förklara. Tänkte bara hålla er lite uppdaterad så ni har något att göra. 
Jag kommer nog tillbaka i morgon, sov gott

Två vanliga Egehem -quotes som jag litar på att ni låter vara just egehems.
"Vad skrattar du åt? Du bor på behandlingshem."
Jag har inget liv, jag har behandlingsplan"

Men fast vi bara har behandlingsplan så har vi då det bättre än vad det var förr. Tänk vad både en fysiska och psykiska (eller vad man ska säga) vården har förbättrats!