jag vill bara skära upp mina ben
se huden dela sig, såren gapa mot mig, känna smärtan, beviset på att jag lever.
jag vill känna ångesten rinna ut ur min kropp ihop med blodet. 

jag blir hel när jag gör min kropp trasig. 

Igår fyllde min ena moster Anette 40 år. Grattis!
Alla vi kusiner som kunde var där på fest. 
Min 4åriga kusin Nomi satt och lekte med en gammal skrivmaskin som var ett antal år gammal. 
En sån där som flyttar pappret åt ena hållet och sedan tar det stopp vid slutet på pappert och man måste byta rad och skjuta tillbaka den. Men när den kom till slutet så frågade Nomi: Vad är lösenordet?
Ungen är uppväxt i ett hem fyllt med teknologi och hade aldrig provat en skrivmaskin. Hon tog för givet att när den slutade så behövde man lösenordet. Som på en dator. 
Hahahaha

vet inte fall ni är lika underhållna som jag men, aja. Här kommer en bild på sötungen!

Igår åkte vi bil till halmstad. Och på kvällen åkte vi till Falkenberg för att gå på Vallarnas friluftsteater. 
Ni vet Brevbäraren Dag-Otto? :)
Vi såg Pang på Pensionatet.
Det var jobbigt med kul. 
Vi åkte igenom utkanterna av Växjö och jag bröt ihop totalt. Jag kunde inte sluta gråta.
Jag sa till mor och far att vi fick ta en annan väg hem. För jag klarar inte av Växjö. 
Men nu frågade jag ifall vi kunde åka igenom endå. Gå runt en sväng och se på alla gamla minnen.
Jag har aldrig fått säga hejdå riktigt. Aldrig bearbetat det. Jag kommer gråta hela tiden. Och jag kommer vara helt förstörd. 
Men jag behöver göra detta. Jag måste. 
Annars kommer det bara bli ännu jobbigare då jag åker till Växjö för att flytta dit. 

Och till er nya läsare som inte vet varför det är så mycket om Växjö så är det för att jag bodde på ett annat behandlingshem/boende i Växjö Januari-Augusti-2010. Jag älskar/älskade staden Växjö, en del personal och John.
Men det var ingen riktig behandling. Dom kunde inte erbjuda den hjälp jag behövde, så det var då jag kom till Egehem.
Jag startade den här bloggen när jag bodde i Växjö. Så de tre första månaderna av inlägg är ifrån Växjö. Ifall ni är intresserade. 

I alla fall. Just nu sitter vi i bilen. Påväg till Ullared. SHOPPING!
Har inte direkt några planer på vad jag ska köpa. Har ju redan varit där 2 gånger på ett halvår nyss.. Haha. Så vi får se. Det är inget speciellt jag behöver. Utan det blir nog mest en hel del värdelös skit. 

vad skulle jag ta mig till utan dig?
du är mitt ljus i mörkret.
du och jag tillsammans, det kan ingen slå. 
vi kommer ta oss igenom det här, så länge vi har varandra. 
du är så otroligt stark. så underbar
jag lämnar aldrig dig. aldrig. vill hålla din hand och bara vandra iväg ihop. 
gå på luffen igen. 
alla dåliga val, har det ändå alltid kommit något gott ifrån. man lär sig utav sina misstag. 
vänskap övervinner allt. jag kommer alltid att finnas för dig. du kommer alltid att vara min bästavän.
tillsammans klarar vi allt.

Emma - du är mina andetag, utan dig går inget. jag älskar dig så

sitter med hannah i hennes rum nu och jag ville bara att ni ska förstå och verkligen tro på hur mycket denna tjej kämpar sig genom dagarna, jag ger henne all hjälp jag kan men måste tänka på mitt egna mående också. 
ibland blir det skit för oss, vi gör idiotiska saker och mår skit efteråt - vi har aldrig tänkt igenom sakerna vi gör och det har ofta blivit kaos. men vi känner båda att vi måste visa världen att vi faktiskt kan, och att vi inte bara kan göra fel val. 
vi kan faktiskt, vi har bara svårt att veta vad som är bra och dåligt då vi har våra otroligt dåliga stunder.
vi gör allt vi kan för att kunna börja må bättre, men det tar sådan tid. 
vi är så less båda två, riktigt less. men vi har inte gett upp, vilket betyder att vi är två krigare som inte kommer ge upp i första taget. 
endel ser dom som gör illa sig själv eller vill bort från livet är svaga, men jag ser det som tvärtom.. 
vi skadar oss väldigt mycket, men vi står här båda två idag och har inte gett upp. 
jag skadar mig för att känna att jag verkligen lever, och att döda smärtan på sig själv. det är svårt att förklara! men ingen kan säga att hannah är det minsta lilla svag, för det är verkligen inte så. 
ni ser henne inte varje dag och det är då svårt att inse hur mycket hon verkligen kämpar! 
vi ska göra bra val nu, vi ska ta oss igenom denna skit. det ska inte sluta med att någon av oss måste flytta, för jag orkar verkligen inte flytta ifrån min bästavän hannah! 

trust me honey! älskar dig hannah. 

/ emma öberg. www.emmaooooberg.blogg.se

Jag vet att en del folk har undrat vad jag har för diagnoser. 
Jag har inte full koll eftersom jag inte har någon tillgång till mina journaler, men mina 3 huvuddiagnoser kan jag i huvudet. 

* Asperger 
*Panikångestsyndrom
*Depression
*Någon emotionell störning(stod det på något papper från BUP tror jag)

Jag väljer själv att inte lägga så mycket vikt vid mina diagnoser nu. 
Till en början utnyttjade jag min Asperger diagnos. 
"Jag ska inte städa mitt rum, jag har Asperger"
Men vad jag vet nu är att jag inte är mindre människa bara för mina diagnoser. 
Alla människor har likheter och olikheter, svagheter, problem osv. 
Jag gillar egentligen inte att bli indelad i en grupp. 
Man måste se folk individuellt. 
Jag tycker det är jättebra att omgivningen så som BUP, soc, egehem och föräldar mm. lättare kan hjälpa mig med mina problem när dom har det på papper. Och det kan också kännas bra att veta varför man har dom problemen man har. Jag pratar inte mycket om mina diagnoser. Men jag gömmer det inte heller för omgivningen. Undrar någon så svarar jag. 

Men diagnos eller inte, så kommer jag ändå alltid att vara jag. 

Sitter här på akuten med Emma. Vi ska sy båda två. 
Igår var det helvete. 
Emma och jag stack ut och drack, en hel del. 
När vi kom hem brast allt. Vilket slutade med att vi båda två fick åka in och sy. 
Jag fick 35 stygn. Var på akuten i 4,5 timmar. 
När jag kom hem kunde jag inte sova på hela natten. Skar upp andra benet och skulle åkt och sy igen men sjukhuset skulle bara klaga. 
Somnade sen på morgonen. Efter att jag druckit lite till... 
Sen vart det helvete. fuckingjävlakukfredrik.
Så nu sitter vi här igen. Jag och min älskade Emma.
Förvirrade som fan över hur vi ska lösa den här skiten. 
Vi vet att vi triggar igång varandra och det suger, för ibland så kan vi ha så jävla kul och samtidigt göra bra val. 
I love u Emma Rasmus Öberg <3

Lite om innan i veckan: 
Kaos kaos kaos. 
Försökte ta livet av mig med jordnötter. fick sprutan så det blev okej. pappa kom upp och jag bröt ihop. 
livet är ganska surt. 
jag vill ha något att leva för. och då säger alla, lev för mig/oss, för vi älskar dig. 
men man kan inte leva för någon annan. man måste leva för sig själv. och jag vill inte leva.

är tillbaka på egehem.
livet suger ganska hårt.
det är ett jävla helvete, allt är mörkt. 

jag bara förstör för alla. det hade varit mycket bättre ifall jag inte funnits. 
jag är bara slöseri med tid. 
försökte ta livet av mig igen. i torsdags. men jordnötter. men jag fick en spruta och det blev inget mer med det. 
varenda jag jag försöker ta livet av mig, så tittar jag på mina björnar. och jag inser att jag kan inte lämna dom. 
men någon gång måste jag nog göra det. för somsagt. jag bara förstör. dom mår bättre av att vara med ma och pa. 

aja, för bättre uppdatering: http://emmaooooberg.blogg.se - älskar dig snygging

som rubriken lyder, är jag fortfarande på psyket. det är tufft, men jag gör allt jag kan för att försöka och vara med personalen.
imorgon så ska jag träffa överläkaren och då ska vi försöka bestämma ett möte ihop med bup, soc, egehem och föräldrarna. 
för att lösa den här skiten. någonting måste göras. mina förlädrar kan inte ta hand om mig, på egehem funkar det inte, och jag kan inte bo hela livet på bup... 

jag är så jävla less livet. 
asså dude, wtf.
ANASTASIA JAG HATAR DIG DITT JÄVLA ÄCKEL

är inlagd på bup.
finns inte mycket mer att säga om det. 
jag gör mitt bästa för att hålla ihop. 
att inte stänga in mig och skada mig själv. 
men det är så jävulst svårt. 

allt som kretsar i mitt huvud är blod. blod och cigg.