Jag älskar dig finaste du! 
Vi ska ta oss igenom den här skiten! <3

Många gångar tittar jag ner på mina armar och ben och undrar. 
"Hur fan kan jag ha gjort det här mot mig själv?"
Tusentals ärr som kommer att stanna hela livet.
Samtidigt så vet jag att detta är det mest självklara för mig. 
Jag tänker inte ens innan. Det är vardag lixom.
Jag fårstår inte hur jag gång på gång kan hamna på akuten, men egentligen så vet jag ju varför. 
Ärren jag har på min kropp är bara minimala i jämförelse med de jag har i min själ. 
Ärren på min kropp är bara effekten av hur dåligt jag mår och har mått.
Egentligen har dom ingen betydelse. Dom är en del utav mig. 
Kanske en trofé för att visa att jag har faktist överlevt. 

Det är klart att jag inte vill behöva skära mig. Jag vill inte behöva gå runt i långärmat, jag vill inte behöva spendera timmar på akuten flera gånger om dagen. Jag vill inte ha infektioner som inte ens går att bota med antibiotika. Jag vill inte komma att behöva amputera mina ben. 
Men vad jag vet att jag vill är att bli av med allt kaos i huvudet för en liten stund, och det enda settet jag kan det är genom att skära mig. 
Och det är mitt eget fel. Det är ett beroende jag skapat. Visst, det skickar ut en massa adrenalin i kroppen. Men det finns det andra saker som gör med. 
Det är så idiotiskt att jag började. Jag ångrar det men ändå inte. 
Jag ångrar inte att jag hittade ett sett att kunna må bättre men jag önskar jag kunde hittat något som inte var självdestruktivt.
Jag skulle inte önska min värsta fiende att gå igenom all skit jag gått igenom med självskadebeteende. 
Det är inget jag rekomenderar någon. 

Herre gud vilket kaos det var. 
Vi blev så dåligt behandlade av läkaren. 
Seriöst, mamma och jag satt och grät som fan på mitt rum. 
Han betedde sig så oprofessionellt så det finns inte och jag ska se till att han inte får jobba mer. Aja, tar inte det här nu. Jag behöver lugna ner mig. 

vad mena du med : Iår ska jag inte bli sparkad pga överdoser!?

Om du menar att jag råkade skriva Iår så menade jag I år. 
Men annars syftar jag på att jag var inlagd på sjukhuset pga överdoser vilket resulterade i att läkarna inte fick släppa iväg mig till sommarjobbet. 
Sommarjobbar gör i stort sätt alla Egehemstjejer i en kiosk som Egehem har i sammarbete med Segelhamnen där vi jobbar:)

Precis hemkommen från akuten igen. JAG HATAR PERSONALEN DÄR. DOM ÄR JÄVLA SVIN. Tänker inte ta upp vad dom sagt och gjort, men fyfan alltså. 

Känns som att jag bara skriver om akuten. Men det är i stort sett det jag gör. 
Sover. Röker. Akuten. 

Slutade ändå på akuten. 

Idag vill jag inte leva längre. 
Det är 3 år sedan han dog. 
Utan honom är världen medningslös. 
Vila i frid världens bästa Michael Jackson. 

Jag vill leva för din skull men där är så svårt. 
Jag har älskat dig så länge jag kan minnas. 
Den där hemska dagen. 25 juni 2009. 
Sov ute vid soffan och mamma väcker mig och berättar att Michael är död. 
Jag tror inte på henne förrens hon slår på textv. 
Och hela mitt liv gick sönder. 

Blir så varm inombords när jag ser alla er fina kommentarer. 
Jag kanske inte alltid svarar på dom, men ni ska veta att det betyder så otroligt mycket. Ni har räddat mig så många gånger. 

Just nu är det kaos i huvudet och jag har sån jävla ångest. Gick in på bloggen och kollade alla fina kommentarer och bestämde mig för att ta en Xanor och ta emot personalens hjälp att åka och hitta på något. 

Jag älskar er mina fina läsare <3 

herre gud. jag vet inte vad jag ska göra längre. var nyss på akuten igen. 
JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DEN HÄR SKITEN!

4 gånger på 3 dagar.
Läkarn och personalen har diskuterat inläggning. 
Men jag har fått Xanor på prov som ny behovsmedicin och hoppas den funkar. 

Just nu är alla andra mediciner jag tar:

8.00 - 1 st citalopram, 4 st lamotrigin, 1 st seroquel 100mg
12.00 - 1 st atarax 25mg
18.00 - 2 st atarax 25 mg, 1 st 200mg seroquel depot, 1 st b-tablett
20.00 -  2 st alememazin, 1 st mitrazapin, 1 st sobril, 1 st Xanor
22.00 1 st imovane, 1 st stilnoct, 1 st blodtryckssänkande mot ångest. 

Vid behov: Lergigan, Atarax, Sobril, Xanor

Jag kommer bli en jävla fånge på nätterna. 
Dörrn måste vara vidöppen och personalen måste ha koll på mig. 
Ska jag gå på toa så måste dom kolla mig efter rakblad. Jag får inte stänga toalettdörren heller. 
När det enda som kan lugna ner mig tas ifrån mig vet jag inte vad jag ska göra..

Sitter och lyssnar på Nina och en personal som nästan skriker på varandra och diskuterar Gud och evolutionen. HAHA. 
Det är skitkul att lyssna på för dom har bra argument båda två. 

Mamma kommer om en stund för det varit så mycket kaos. 
Men innan dess ska vi åka och plocka blommor och göra annat in för midsommar :) Hörs sen!

PS. ni kanske har märkt hur mitt mående svänger snabbt som fan. 

<3