Kapitel 6


Jag kände en spark och påmindes återigen om att han fanns på skeppet. 

Jag visste inte om jag älskade mitt barn eller inte. 

Eller, jo, jag älskade barnet, men inte sättet det blev till på. 

Mor hade sytt upp kläder som skulle dölja min mage och det lyckades min klänning göra. 

Vi gick ner igen. Till sällskapsrummet. Där spelades det musik och folk dansade. 

En yngre man närmade sig mig och jag kände hur det pirrade till i magen. Tänkte han bjuda upp mig?

Mycket riktigt gjorde han det och jag tackade "Ja".

Hade jag tittat på mor hade jag sett den arga och ledsna blicken i hennes ögon.

När vi hade dansat klart frågade han, "Får jag träffa dig igen?"

"Ja"

I mitt tillstånd ville jag inte ha några som helst hemligheter från mor och far. Så jag la fram det på bästa möjliga sätt att jag ville ta en fika med denna mannen. 


Mor och far funderade länge och tillslut yttrade mor ett par ord:

"Så länge du håller ditt misstag en hemlighet"

Lurar jag både psyk personalen och mig själv, eller mår jag lite bättre?

Inlagd på sjukhuset för överdos och på väg till psyket

Kapitel 5. 

Grace grät mer och mer och jag fortsatte krama om henne. 

Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Varför skulle det här hända vår familj?
Vi gick mot matsalen för att äta lunch. Matsalen låg på F däck och alla tredjeplats passagerare var tvungna att äta i omgångar då det bara fanns 400 platser, 20 platser per bord, och många fler reste i tredje klass. 

Det serverades buljongsoppa, rostbiff och brunsås, gröna bönor, potatis, bröd och ris. 

Jag valde rostbiff, brunsås och potatis. 

Maten var inte vad jag var van vid. Och Maybelle klagade som aldrig förr. 
Efter det gick vi upp på däck. Det var så otroligt vackert att titta upp mot skorstenarna. Dock hade den fjärde ingen egentlig funktin, men den var lika vacker för det. 

John hade kul och hittade en annan pojke att leka med. 

Titanic stannade till i Cherbourg i Frankrike samma kväll och dagen efter i Queenstown i Irland.

Liksom i Cherbourg var det mycket folk på hamnen i Queenstown. Vi stod på däck och vinkade till alla. 

Jag höll om min mage och sa "Allt kommer bli bra lilla vän".
Men jag tvekade. Kunde det bli bra?

Nu var vi i alla dall på väg mot atlanten.
Jag tänkte att här kommer allt att vara beskymmersfritt då jag kom på att han också fanns på skeppet. 

De senaste dagarna har varit otroligt jobbiga. 
Självmordstankar och planer ligger högt. 
Jag har försökt hoppa ut ur en körande bil. 
Och jag tänker nu vara helt ärligt och säga att jag hade sex med en kille för att skada mig själv och efter det mådde jag bara sämre. 
Nu är allt kaos och det är prat om psyket. 
Jag har samtal varje dag med min terapeut och får inte åka hem i helgen. 

snabb update, men pallar inte mer. godnatt

-

Jag lever

its time to lend a hand to life, the greatest gift of all




-MJ

Min plan var att slutet på mitt liv skulle ske den 14e april.
Men nu är jag så osäker, jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Med hjälp av DBT kan jag tänka så här. Först och främst använda mig av min krislista när krisen kommer och impulsen slår till. 
Jag måste validera mitt liv och alla som jag älskar. 
Jag ska se livet som en relation som jag måste behålla och reglera mina känslor. Men framför allt stå ut när det är svårt. 

Då jag ringde en i DBT teamet igår kväll fick även han fundera länge på hur man kan hantera självmordstankar och planer med DBT. 

Men nu vet ni alla där ute att det finns hopp. Och jag hoppas att vi hörs den 15e :)

Har varit inlagd igen men blir utskriven idag