Nu vet jag faktist inte vad som hänt. Imorse vaknade jag tidigt. Och jag kände direkt på mig att jag inte måde bra alls. Men jag gick upp efter att jag fått mina mediciner.
Så jag gick upp i alla fall. Och det var jag nöjd med. Men jag visste ju hur det skulle sluta, jag kan ju det här. Men idag kände jag bara att, nej, det kommer förstöra hela resan imorgon ifall jag sumpar den här dagen. Så jag gick ner till köket och LL och jag åkte och pantade flaskor. Sen åkte vi hem och gjorde mat. Sedan åkte LI och jag och handlade. Sedan gick vi ut med Maximus och Liten. Sedan började jag baka tårta för vi skulle fira att vi är befriade från chefen! Sedan åkte vi och handlade igen och gjorde mat. Sedan gjorde jag färdigt tårtan. Och jag har städat och städat och städat ännu mer. Jag borde få lön för allt det här! Men nu återstår det att se färdigt filmen, sedan laga mat tills Lissebergsresan med LL, V och John imorgonbitti och packa bilen. LI som jobbar på Nova är väldigt nyttig men hon tyckte om min tårta och åt massor. Så då skämtade hon och sa såhär: man måste äta tills man mår illa, annars är det ingen sport ju. Det är bara mesar som äter tills dom är lagom mätta. Du, jag har alzeimer bulimi, jag äter och sen glömmer jag att kräkas. Sedan kommer nog ett videoinlägg, tänkte visa mitt rum här på Nova. Rycket fick jag igårkväll. Så nu har jag och BM vart och handlat hårfärg och kletat i allt. Nu återstår 5 minuter tills att jag får duscha ut geggan.
Sen blir det bilder! Jag har trivts jättebra med att ha min naturliga hårfärg(brunt) och den blandningen jag har haft nu senast(brun-rött) eftersom den röda kikade fram när jag färgade till min naturliga hårfärg. Men solen verkar inte respektera mig och har alltså blekt mitt hår till en lustig "guld" nyans, vilket jag inte uppskattar alls. Så senaste rycket var alltså att ha svart hår igen. Vi får se hur det blir med det. Jag bara sitter, skakar. Aldrig tystnad. Jag ber om tystnad. Jag ger mitt blod. Jag sparar tabletterna och vägrar ta dom en och en. Vaggar apatiskt fram och tillbaka, frekvensrörelser. Panikångest attacker. Allting är så lustigt, jag vill så mycket att tillslut vill jag inget alls.
Det är så kallt. Jag fryser fast mitt rum är varmt. Människornas kyla smittar av sig på mig. Jag är ute och går, demonerna flåsar mig i nacken. Dom är ständigt efter mig. Jag känner mig helt snurrig och kan knappt gå, endel tror nog att jag är full, men troligtvis beror det på brist på mina mediciner, som jag antigen vägrar ta, eller sparar såfort jag får chansen. Rebeka - jag älskar dej! Ny kategori - Familj M - When will this end?
Jag - I don't belive there's such a thing as heaven, hopefully all of this will just end, and there will be no more, there will be nothing we'll never live in another world we will be gone, forever, not even a memory, cause there will e nothing. jag vill leva, men livet kan inte anpassa sig efter vad jag behöver, jag har aldrig velat 'dö' , allt jag vill är att det ska bli bra, men det blir inte bra här.jag är rädd, jag vågar inte bli frisk, det här är allt jag känner till, jag vet ingenting om det verkliga livet, jag är hannah och jag är sjuk, min sjukdom är den jag är, jag är min sjukdom och det är allt jag är. utan den är jag inget, det här är det enda jag vet och är någorlunda bra på, det friska livet är helt okänt.
jag har alltid vart rädd för döden, men jag har alltid längtat efter det, jag förstår inte hur det går ihop? Haha, nu blir det ett dagensaktiviteter-inlägg, men dock seriöst. För idag har jag vart i västervik och kollat på ett nytt behandlingshem.
Både jag och mina föräldrar är väldigt nöjda den här gången, efter att ha vart där i närmare 5 timmar och pratat med både föreståndare, personal och patienter känns det riktigt bra. Först kollade vi på stället på landet som de kallar för Falla. Ett utav de 2 rummen de hade lediga blev jag riktigt förtjust i, plus att det var jättemysigt att grannarna hade hundar som kom och hälsade på mig så fort jag klev ur bilen(hundarna brukade tydligen vara mycket hos dom). Och så hade dom hästar också. Huset var nybyggt i en gammal stil och var jättetrevligt. Sen låg det ju långt ute i ingenstans, men det finns det både för och nackdelar med. Egehems boende i city kallas Egehem och det var jättestort! De hade flera hus och en jättevacker innergård. Grunden var ett gammalt hus som hade utökats med byggnader runtom med små korridorer som förband dem. Rummen där var dock mindre, men fortfarande mysiga. Jag fick ett bra första intryck och hjälpen de kunde erbjuda lät bra till tusen! Och eftersom mina föräldrar delade mina åsikter så väntas nog bara ett beslut från Socialen. Så – To be continued! Bilden till vänster är lånad från egehem.se och den till höger är lånad från svtplay.se |
Categories
All
Arkiv
March 2016
|