- - ANASTASIA - this time, I'll save myself

-

3/11/2013

Vad är meningen med livet om alla ska dö?

Ska vi vara här en kort stund för att sedan antingen ruttna i jorden eller komma till en himmel? Jag tror inte på ett helvete efter döden för där är jag redan.

Jag är totalt värdelös.

En liten myra som världen trampar på.
Jag är i bojor.

Ångesten klöser mig i bröstet och allt jag vill är att skära mig.

3 Comments

Pappa

3/12/2013 05:58:08 pm

Vännen!

Det är stora frågor som inte har några enkla svar (varför vi lever). Som jag ser det så lever vi för allt det sköna och fina i livet (för det finns det ju trots allt), och våra relationer och de som vi älskar och älskas av!

Jag förstår att du känner dig som en liten myra när ångesten vältrar sig över dig. Det värsta kommer dock att gå över och jag är övertygad om att du kommer kunna ha ett liv som du kommer kunna känna är meningsfullt. Du har utvecklats mycket och en del av dina rädslor/ångest har ju faktiskt minskat.

Något som är totalt fel är att du skulle vara värdelös! INGET kan var mer fel! Alla vi som känner dig älskar dig för att du är du OCH för att du har så många fantastiskt goda egenskaper: Du är en av de klokaste och smartaste människor som jag känner. Du har ett stort hjärta och bryr dig mycket om dina medmänniskor och stöttar andra när de har det svårt. Personligen uppskattar jag dig otroligt mycket både som dotter och som en av mina allra bästa vänner. Vi har ju faktiskt haft och kommer att ha mycket kul tillsammans!

Ser fram emot att få leva tillsammans med dig!!

Love/Pappa

Mathilda från avdelning 51

3/13/2013 05:25:33 am

Hanni, du är så sjukt stark och jag tror verkligenpå dig. Livet suger men du äger! Hoppas vi ses snart igen, men på något annat ställe, saknar dig starka fina du
Och glöm inte vad vi lovade
<3

ahau link

3/14/2013 09:24:27 am

Av slumpen hittade jag dina ord och det gör fysiskt ont att läsa om din smärta. Jag är mycket äldre än dig och har till slut lyckats hittat en form av överlevnad trots adhd, bipolär och borderline, om än långt ifrån en säker sådan mot mina demoner.
Det jag ville säga är att alla år av kamp har fått mig att glömma den där avgrunds djupa förtvivlan, kanske som ett försvar mot minnena. Men det har ju även skapat en sorts omedveten önskedröm om att ingen behöver känna så någonsin, men det gör du och den smärtan finns, den är riktig och du har rätt till din smärta vad någon än säger för att försöka bagatellisera den.

Det är så otroligt svårt att tro eller ens orka tro på att det blir bättre med tiden, kan bara säga för egen del att det handlade uteslutande om att våga och att bara vänta ut helvetet, även medicin o sånt.
Men vare sig du tror det själv eller inte så är du oumbärlig för världen. För få kan vittna om hur döden känns och få kan vittna om hur det känns att överleva den...Och världen behöver veta!

This time, I'll save myself

-

Leave a Reply.

Categories

Arkiv