Fågeln flaxade vilt när den togs i besittning, men snart blev kroppen medgörlig och lyfte henne uppåt.
Sittande på en stupränna såg Systern hur Jätten klev ur järnvagnen långt där nere och sprang mot porten.
Låt honom springa, tänkte hon, och hennes skratt fick kajans strupe att skorra hest och främmande.
Medan hon flaxade bort över takåsarna tänkte systern att svärdet tydligen var en fiende att räkna med i alla fall.
Hon hade trott att det eldfängda blodet skulle ha vattnats ur efter alla dessa generationer, men iden här tycktes det brinna starkare än någonsin.
Nåja, tänkte hon och gjorde en vid sväng ner mot Obesrvatorieparkens kulle. Den eld är inte tänd som inte kan släckas.