Jag har inte full koll eftersom jag inte har någon tillgång till mina journaler, men mina 3 huvuddiagnoser kan jag i huvudet.
* Asperger
*Panikångestsyndrom
*Depression
*Någon emotionell störning(stod det på något papper från BUP tror jag)
Jag väljer själv att inte lägga så mycket vikt vid mina diagnoser nu.
Till en början utnyttjade jag min Asperger diagnos.
"Jag ska inte städa mitt rum, jag har Asperger"
Men vad jag vet nu är att jag inte är mindre människa bara för mina diagnoser.
Alla människor har likheter och olikheter, svagheter, problem osv.
Jag gillar egentligen inte att bli indelad i en grupp.
Man måste se folk individuellt.
Jag tycker det är jättebra att omgivningen så som BUP, soc, egehem och föräldar mm. lättare kan hjälpa mig med mina problem när dom har det på papper. Och det kan också kännas bra att veta varför man har dom problemen man har. Jag pratar inte mycket om mina diagnoser. Men jag gömmer det inte heller för omgivningen. Undrar någon så svarar jag.
Men diagnos eller inte, så kommer jag ändå alltid att vara jag.