Jag kommer alltid att vara en del av Anastasia, men jag är inte säker på att jag vill heta det på pappret, då jag inte bara är Anastasia.
Och jag har tänkt så det knakar. Mina föräldrar är väl inte så jätteglada i idén att jag ska byta namn. Och det förstår jag. Jag skulle vilja försöka kalla mig för något annat ett tag för att se hur det känns, men sen vill ju inte Egehem o skolan kalla mig för något annat än det jag faktist heter, så det är svårt. Jag måste vara 100% innan jag faktist byter.
Känner mig riktigt elak mot mamma och pappa. Men om det finns något i världen som kan ge mig lite mer kraft och livsglädje så måster jag göra det. För min skull.
Så ska prata med mor, far o Egehem. Milja. Milja. Milja. Det klingar rätt. Milja känns som jag. Milja Imulia. På resa till de ulliga bergen.
Men Imulia blir det inte. Fast kanske ändå Millimu.
Namnet Milja har jag fått ifrån boken "Resan till de ulliga bergen" och det handlar om en liten sagoflicka som heter Milja Imulia och kallas för Millimu. Mamma läste den för oss när vi var små. Och nu har jag oftast med den alltid när jag åker någon stans.
Jag sa alltid när jag var liten att mina barn skulle heta Millimu, och jag har för mig att mamma sa samma sak.
Så jag vet inte. Ganska snart kanske jag hittar något sett att lösa allt kaos i mitt huvud angående det här...
Vad tycker ni?