Jag önskar jag hade kunnat få hjälp hemma hos mina föräldrar, eller i alla fall närmare.
Hur arg jag än blir på dom så kommer dom alltid att vara mina föräldrar.
Ingen 14-åring ska behöva bo utan sin familj.
Jag är ju varken straffmyndig eller byxmyndig. Och jag får inte ens cykla utan hjälm!
BUP och SOC erbjöd mig hjälp, dom försökte men det funkade.
Varken Nova eller Egehem var mitt första alternativ. Det här är min sista chans. För jag tror inte det finns så mycket mer man kan göra åt saken.
Så hur mycket jag än hatar det här, måste jag försöka ta emot den hjälpen som erbjuds mig.
För det är faktist mitt liv det handlar om. Det här är ingen lek, det är på allvar.
Jag är tacksam för att mina föräldrar gav mig den här chansen, den här chansen till att må bra.
Många flickor placeras på hem utan att föräldrarna bryr sig, då är det SOC som tar alla beslut. Men nu är mina föräldrar delaktiga och det tackar jag dom för.
Innan har jag alltid haft Eric Cartman som visningsbild på datorn, men nu inser jag hur mycket jag saknar min familj, därför är det här min nya bild;