Det här är något jag tänkt mycket på.
Att skära sig är att välja den lätta vägen ut.
Att stå emot sin ångest och ta hjälp på andra sätt är att vara stark.
Det är ett bevisat faktum att ångest kan komma som panik, eller långsamt dra igång och det är en överlevnadsinstinkt som alla människor(och djur?) har. När man skär sig pumpar blodet ut adrenalin, vilket gör att ångesten går ner. Men hur som helst går den alltid ner, förr eller senare. Och det beror på vilket val man gör.
Vill man stå ut i någon halvtimma och vänta på att behovsmedicinen ska verka, distrahera sig, stå ut, eller vill man leva med ärr, sitta på akuten, bli sydd, se sår och påminnas varje dag, få blickar vart man en går, skära av nerver, få infektioner, och kanske till och med behöva amputera en kroppsdel?
Detta är inte lätt, och hade det varit lätt så hade inte lika många människor behövt skada sig själva. Jag jobbar VARJE dag för att stå emot min ångest och mina impulser, varje sekund. Och med hjälp av belöningar, medicin, personal och familj så har jag kommit så långt att jag orkar stå ut den där lilla stunden, och ja det är faktist en liten stund i jämförelse med att sitta 8 timmar på akuten. Det är svårt, och jag kommer att skära mig igen, det vet jag. Men för varje timma jag klarar det här är jag ett steg närmare att bli frisk!
Att skära sig är att välja den lätta vägen ut.
Att stå emot sin ångest och ta hjälp på andra sätt är att vara stark.
Det är ett bevisat faktum att ångest kan komma som panik, eller långsamt dra igång och det är en överlevnadsinstinkt som alla människor(och djur?) har. När man skär sig pumpar blodet ut adrenalin, vilket gör att ångesten går ner. Men hur som helst går den alltid ner, förr eller senare. Och det beror på vilket val man gör.
Vill man stå ut i någon halvtimma och vänta på att behovsmedicinen ska verka, distrahera sig, stå ut, eller vill man leva med ärr, sitta på akuten, bli sydd, se sår och påminnas varje dag, få blickar vart man en går, skära av nerver, få infektioner, och kanske till och med behöva amputera en kroppsdel?
Detta är inte lätt, och hade det varit lätt så hade inte lika många människor behövt skada sig själva. Jag jobbar VARJE dag för att stå emot min ångest och mina impulser, varje sekund. Och med hjälp av belöningar, medicin, personal och familj så har jag kommit så långt att jag orkar stå ut den där lilla stunden, och ja det är faktist en liten stund i jämförelse med att sitta 8 timmar på akuten. Det är svårt, och jag kommer att skära mig igen, det vet jag. Men för varje timma jag klarar det här är jag ett steg närmare att bli frisk!
