Herre gud vilka veckor det har varit.
Förlåt att jag inte bloggat men det har varit kaos. Spenderat mycket tid på akuten och att flytta har varit jättejobbigt. Nu är alla saker ute i min "lägenhet" förutom 3 vägghyllor och min sovrumslampa.
Jag har sån jävla separationsångest över att lämna mitt rum. Det enda stället i världen jag någonsin kännt mig så trygg på.
Jag kunde inte ens flytta mina saker. Personalen gav mig till slut ett ultimatum. Antingen skulle jag göra det eller så gjorde dom det.
Men jag klarade inte av det.
Vi var på lisseberg i helgen. Det var trevligt. Men sedan dess har mitt huvud varit proppfullt av självmordstankar.
Vi åkte på lördag morgon och kom hem på söndag kväll.
När jag ska lägga mig i sängen och packa upp min dator och mina puh-björnar så kan jag inte hitta Cila, den puh jag umgås mest med.
Jag letar överallt. Räknar, 1, 2, 3, 4, 5, men dom ska ju vara 6!
Jag får panik och springer runt och hyperventilerar, min nattvak kommer in och försöker hjälpa mig och tillslut går vi in till Egehem och väcker sovande nattpersonalen. Jag röker som en galning och vet inte vart jag ska ta vägen.
Hon ringer hotellet och dom konstaterar att Puh ligger kvar där.
För någon annan kanske det beskedet skulle kännas bra, men inte för mig.
40 mil bort låg min älskade lilla björn aldeles ensam på ett hotell.
Han är 2 björnår och helt ensam. Jag får så jävla dåligt samvete. Hur fan kunde jag glömma honom? Shit vad arg han måste vara på migg. Och rädd.
Jag sa till personalen att vi var tvungna att åka och hämta honom. Dom sa nej, inte var jag förvånad men man kunde ju hoppas att dom kunde förstå att jag klarar inte av att vara utan honom. Så jag ringde mamma och pappa, dom var ju ännu längre bort, och inte kunde dom heller åka.
Så hotellet lovade att skicka honom på måndagmorgonen.
Jag har väntat varje dag och varit inne och sytt 4 sår och nu sitter jag och väntar på att få ännu ett sår sytt.
Idag är det torsdag och äntligen har dom skickat honom. Har jag tur är han här på måndag. JAG PALLAR INTE ! jag kan inte sova riktigt utan honom, när jag får ångest är det ju han kan kramar på, och nu får jag ångest för att jag är utan honom, vem ska jag krama på? Jag har ju 5 till, men det saknas en. Jag är så jävla rädd att han ska försvinna på posten. Eller komma hem och aldrig förlåta mig.
Om han försvinner på posten. Då tar jag livet av mig.
Bilder från senaste tiden:
Förlåt att jag inte bloggat men det har varit kaos. Spenderat mycket tid på akuten och att flytta har varit jättejobbigt. Nu är alla saker ute i min "lägenhet" förutom 3 vägghyllor och min sovrumslampa.
Jag har sån jävla separationsångest över att lämna mitt rum. Det enda stället i världen jag någonsin kännt mig så trygg på.
Jag kunde inte ens flytta mina saker. Personalen gav mig till slut ett ultimatum. Antingen skulle jag göra det eller så gjorde dom det.
Men jag klarade inte av det.
Vi var på lisseberg i helgen. Det var trevligt. Men sedan dess har mitt huvud varit proppfullt av självmordstankar.
Vi åkte på lördag morgon och kom hem på söndag kväll.
När jag ska lägga mig i sängen och packa upp min dator och mina puh-björnar så kan jag inte hitta Cila, den puh jag umgås mest med.
Jag letar överallt. Räknar, 1, 2, 3, 4, 5, men dom ska ju vara 6!
Jag får panik och springer runt och hyperventilerar, min nattvak kommer in och försöker hjälpa mig och tillslut går vi in till Egehem och väcker sovande nattpersonalen. Jag röker som en galning och vet inte vart jag ska ta vägen.
Hon ringer hotellet och dom konstaterar att Puh ligger kvar där.
För någon annan kanske det beskedet skulle kännas bra, men inte för mig.
40 mil bort låg min älskade lilla björn aldeles ensam på ett hotell.
Han är 2 björnår och helt ensam. Jag får så jävla dåligt samvete. Hur fan kunde jag glömma honom? Shit vad arg han måste vara på migg. Och rädd.
Jag sa till personalen att vi var tvungna att åka och hämta honom. Dom sa nej, inte var jag förvånad men man kunde ju hoppas att dom kunde förstå att jag klarar inte av att vara utan honom. Så jag ringde mamma och pappa, dom var ju ännu längre bort, och inte kunde dom heller åka.
Så hotellet lovade att skicka honom på måndagmorgonen.
Jag har väntat varje dag och varit inne och sytt 4 sår och nu sitter jag och väntar på att få ännu ett sår sytt.
Idag är det torsdag och äntligen har dom skickat honom. Har jag tur är han här på måndag. JAG PALLAR INTE ! jag kan inte sova riktigt utan honom, när jag får ångest är det ju han kan kramar på, och nu får jag ångest för att jag är utan honom, vem ska jag krama på? Jag har ju 5 till, men det saknas en. Jag är så jävla rädd att han ska försvinna på posten. Eller komma hem och aldrig förlåta mig.
Om han försvinner på posten. Då tar jag livet av mig.
Bilder från senaste tiden:
I åldersordning på BUP
På BUP
När jag råkade hälla ett glas yogurt över honom hon fick tvångsbada honom eftersom han är livrädd för vatten. Han hatade mig tillräckligt då.
Invirad i handdukar efter badet
Påväg hem till mamma och pappa
För inte länge sedan stod min lille björn upp för första gången. Aldrig hade jag trott att han skulle det, men allt som behövdes var ett par skor som stöd!
