Kan var triggande - så känner du att du kan påverkas - HOPPA V
Det var något som triggade igång mig. Men dagen hade ju varit kul.
Den där lilla triggen, det kan ju vara vad som helst.
Några sekunder senare så finner jag mig själv inne på mina föräldrars badrum, som jag inte vet ifall jag ska kalla mitt längre.
Kaoset bryter ut i huvudet och ångesten nästan slår omkull mig. Jag hamna på golvet, kanske satte jag mig ner medveten.
Och sådär på vana av känslan att gå på börjar jag stirra runt i badrummet. Men det är ju inte mitt badrum längre. Jag har inga grejer där. Lite skräp och hårsnoddar i mitt spegelskåp, men that's it.
Och sedan ser jag mig själv ovanifrån. Jag ser en osäker liten tjej på bara 15, som sitter inne på ett barum och hysteriskt letar efter ett sätt att lindra smärtan på, att skada sig själv på. Att hitta ett sätt att flytta ångesten och den psykiska smärtan till ett ställe där hon faktiskt kan identifiera det med till exempel blod. Där hon kan se smärtan och inte bara känna den.
Tillslut hittar hon en sax, och börjar klippa runt i kanterna på ett sår som hon redan har på armen.
Befrielsen. Det slår till nästan lika hårt som ångesten. Jag känner mig så fri, så hel, så levande. Blodet och smärtan bevisar, att jag faktist existerar. Det är ett bevis på att jag, Hannah, faktiskt finns.
Föräldrarna och mormor, farfar och farmor knackar och pratar med mig. Dom ska åka hem till sig, mormor, farmor och farfar.
Jag lyckas plåstra om mig själv samtidigt som jag säger hejdå genom dörren. Och redan där kommer ångesten tillbaka.
Den svarta ringen utav smärta slutar aldrig snurra.
