Sitter nu i bilen och dör av uttråkning. Jag försöker underhålla mig själv, men jag lyckas sådär.
Ser på film, spelar datorspel, lyssnar på musik, käkar godis, snackar, plockar med saker.
De som känner mig vet att jag inte har något vidare tålamod och att åka bil långt är väldigt jobbigt.
Nu har vi i alla fall fått stanna och röka. Och köpt mer cigg.
Jag kan faktist slåss. Jag sloss varje dag. Men inte på ett fysiskt sätt.
Jag slåss med mitt mående. Men döden. Med livet. Med tankarna. Med ångesten. Med allt.
Det är en jävla kamp, men när jag har kommit såhär långt kan jag ju inte ge upp?