Jag är vanligtvis väldigt emot dödsstraff. Men när jag får höra att Michael Jacksons läkare får som mest 4 år så önskar jag att han bodde i en stat som tillät dödsstraff och såg på det så allvarligt att han fick vad han förtjänade. Jag önskar aldrig(och nu i stort sätt) livet ur folk. Och om jag tänker rationellt i mitt huvud vill jag inte att han, eller någon, ska dö. Men när jag tänker på det, så bubblar alla känslor över och jag säger till mig själv att jag vill att han ska dö.
Han förstörde så många människors liv. Han förstörde först och främst Michaels, hans barns, hans familjs, hans vänner, hans kollegor och till sist alla Michaels fans. Förstörde hela livet kanske är att överdriva. För, life goes on. Men han har gett mig (och HUUR många fler människor som helst) så många timmars lidande. Jag kommer aldrig glömma den där morgonen då mamma väckte mig och sa att han var död. Självklart trodde jag att hon skämtade. Vad annars ska man tro? Aja. Det var ju på riktigt. Han var död. DÖD. Han var död. Han var död. Han var död. Han ÄR död. Han kommer alltid att vara död. Men han kommer alltid leva inom mig. Mannen som sa och gjorde så många kloka saker. Mannen som bara ville det bästa för andra och hade en lika ren själ som Jesus(ja, jag tror att om man kan jämföra någon med Gud/Jesus så är det Michael). Mannen som det inte fanns något ont i.
Mannen vars låttexter berörde. Vars sång och scenförmåga var slående. Och mannen vars kärlek till sina barn var oändlig.
Mannen jag växte upp med att älska. Mannen vi alltid lyssnat på hemma(ja, så länge jag kan minnas).
Han är borta nu. Men hans musik och hans minne kommer alltid, ALLTID, alltid, att finnas kvar.
Han förstörde så många människors liv. Han förstörde först och främst Michaels, hans barns, hans familjs, hans vänner, hans kollegor och till sist alla Michaels fans. Förstörde hela livet kanske är att överdriva. För, life goes on. Men han har gett mig (och HUUR många fler människor som helst) så många timmars lidande. Jag kommer aldrig glömma den där morgonen då mamma väckte mig och sa att han var död. Självklart trodde jag att hon skämtade. Vad annars ska man tro? Aja. Det var ju på riktigt. Han var död. DÖD. Han var död. Han var död. Han var död. Han ÄR död. Han kommer alltid att vara död. Men han kommer alltid leva inom mig. Mannen som sa och gjorde så många kloka saker. Mannen som bara ville det bästa för andra och hade en lika ren själ som Jesus(ja, jag tror att om man kan jämföra någon med Gud/Jesus så är det Michael). Mannen som det inte fanns något ont i.
Mannen vars låttexter berörde. Vars sång och scenförmåga var slående. Och mannen vars kärlek till sina barn var oändlig.
Mannen jag växte upp med att älska. Mannen vi alltid lyssnat på hemma(ja, så länge jag kan minnas).
Han är borta nu. Men hans musik och hans minne kommer alltid, ALLTID, alltid, att finnas kvar.
Bild från musikvideon Remember The Time(min favoritvideo med MJ) tillsammans med Eddie Murphy och Iman!
