Sometimes I note the days of the year, birthdays, anniversaries of events, both good and bad, and I think that there is a day greater then all of those, the day that I shall die.

2010-06-24 - Jag försöker vara stark men det är jag inte. Jag bryter ihop. Jag hatar Nova, samtidigt som jag älskar det. Det tar på krafterna mer än någonsin att flytta från Öland till Växjö, för att sedan vara hemma på helgerna och sitta i sitt gamla rum, känna igen det knarrande golvet, sitta i den gamla soffan och kolla igenom saker som är kvarlämnade. Och sedan veta, att inte ens i Växjö ska jag vara kvar. Det är helt hemskt, jag kommer aldrig någonsin att bo på världensbästa-Smålandsgatan 4, aldrig någonsin. Jag kommer aldrig att ha mitt världensbästa-rum. Och jag kommer nog aldrig återse många ur personalen. För trots allt så trivs jag ju med en del utav dem. Och jag kommer aldrig känna den där speciella känslan av att cykla runt i Växjö stad med en bästa-vän, eller att stressa iväg på cykeln bara för att hinna till världensbästa-stadsbibliotek innan skolan börjar för att skörda på Facebook. Jag kommer aldrig mer stå tillsammans med John i köket i skolan för att koka världensbästa-fullkornspasta – med överdrivet mycket salt och smör på för att sjukhusmaten är förfärlig. Jag kommer aldrig mer att uppleva världensroligaste-Nicklas bli skitförbannad för att jag glömde stänga dörren och komma och hälla vatten över mig i ren ilska.
Och aldrig mer kommer jag att kunna vakna på natten och höra världensbästa-Renée säga att ”allt är okej, jag är här”. Jag kommer aldrig mer sitta och snacka totalt oseriöst och skratta åt världensbästa-BM’s speciella ord för Sex. Jag kommer aldrig mer att bli frågad utav världensbästa-Linda om jag vill gå ut och gå med världensbästa-Maximus och världensbästa-Liten.

Aldrig mer kommer jag att bo på Nova…