Tack Elisabet och Gerhard, och alla ni andra som fick mig att vända mitt liv.
Jag är så otroligt tacksam och kommer alltid att vara för att ni alltid fanns där för mig.
Första dagarna var rent ut sagt SKIT! Men för varje dag blev allt bättre och bättre.
I början ville jag inget annat än att flytta ifrån er, men när den dagen kom visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Så många känslor på en och samma gång, förlorad trygghet, ensamhet, ledsamhet, och en massa mer negativa känslor. Men det gick att ändra på, för en känsla är bara en känsla. Dom går att ändra ifall man vill.
Men jag hade samtidigt känslor jag inte ville ändra på, jag kände mig stolt, älskad och omtyckt, glad och stark.
Den dagen trodde jag att mitt liv skulle gå under. Det kändes så.
Men, tack vare er, och den hjälpen jag fått av er under mina 3 år på Egehem, har jag någon gång på vägen lärt mig att hantera avslut bättre än innan. Men med er, blev det aldrig något avslut. För ni finns ju alltid där, idag, imorgon och i framtiden. Ni försvinner inte bara för att jag flyttar.
Det var mycket folk kanske skulle kunna tycka jag skulle gjort annorlunda under min tid på Ege, men vad lär man sig av om inte sina misstag?
Underbar personal, fina djur, underbara tjejer, underbar miljö att leva i.
Det är vad Egehem är. Jag fick ridterapi och lärde mig något så otroligt om djur, men också människor och framförallt mig själv! Jag fick DBT och individuell samtalsterapi där jag aldrig tror jag skrattat och till och med gråtit så mycket i mitt liv som där. För ja, det är okej att gråta, och att man vågar göra det framför någon är ett tecken på att man litar på den personen och att man vågar visa sig själv.
Vilka dagar vi har haft. Kaos ibland, sådär ibland, men för det mesta var ju allt bra!
Ingen har bara bra dagar, varken personal, elev, lärare, polis, doktor eller arkeolog, för vi är ju alla människor!
Om jag tittar tillbaka så var dom där första dagarna av jobbighet värt det. För som sagt, för det mesta var ju det alltid bra. Vi var som en liten familj, och ni kommer alltid vara en familj för mig.
NI räddade mitt LIV!
/ Hannah-Anastasia
Jag är så otroligt tacksam och kommer alltid att vara för att ni alltid fanns där för mig.
Första dagarna var rent ut sagt SKIT! Men för varje dag blev allt bättre och bättre.
I början ville jag inget annat än att flytta ifrån er, men när den dagen kom visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Så många känslor på en och samma gång, förlorad trygghet, ensamhet, ledsamhet, och en massa mer negativa känslor. Men det gick att ändra på, för en känsla är bara en känsla. Dom går att ändra ifall man vill.
Men jag hade samtidigt känslor jag inte ville ändra på, jag kände mig stolt, älskad och omtyckt, glad och stark.
Den dagen trodde jag att mitt liv skulle gå under. Det kändes så.
Men, tack vare er, och den hjälpen jag fått av er under mina 3 år på Egehem, har jag någon gång på vägen lärt mig att hantera avslut bättre än innan. Men med er, blev det aldrig något avslut. För ni finns ju alltid där, idag, imorgon och i framtiden. Ni försvinner inte bara för att jag flyttar.
Det var mycket folk kanske skulle kunna tycka jag skulle gjort annorlunda under min tid på Ege, men vad lär man sig av om inte sina misstag?
Underbar personal, fina djur, underbara tjejer, underbar miljö att leva i.
Det är vad Egehem är. Jag fick ridterapi och lärde mig något så otroligt om djur, men också människor och framförallt mig själv! Jag fick DBT och individuell samtalsterapi där jag aldrig tror jag skrattat och till och med gråtit så mycket i mitt liv som där. För ja, det är okej att gråta, och att man vågar göra det framför någon är ett tecken på att man litar på den personen och att man vågar visa sig själv.
Vilka dagar vi har haft. Kaos ibland, sådär ibland, men för det mesta var ju allt bra!
Ingen har bara bra dagar, varken personal, elev, lärare, polis, doktor eller arkeolog, för vi är ju alla människor!
Om jag tittar tillbaka så var dom där första dagarna av jobbighet värt det. För som sagt, för det mesta var ju det alltid bra. Vi var som en liten familj, och ni kommer alltid vara en familj för mig.
NI räddade mitt LIV!
/ Hannah-Anastasia
