Idag däremot, har jag hopp om livet! Var dag tar med sig nya utmaningar, men jag klarar dom, jag lever, jag mår okej.
Jag inser att jag inte bloggat på snart ett år, varken ork eller tid har egentligen funnits.
Ni som följer mig på min dock-instagram ser mig säkert var dag då mina dockor, som lugnar mig otroligt, tar upp mycket av min tid, likaså min lilla hund Maximus.
Jag har tänkt mycket på bloggen på senaste tiden, men har aldrig kommit till skott med att skriva ett inlägg.
Om ni vill kan ni få ett uppdateringsinlägg här, lite för er som undrar hur jag har det nu för tiden.
Jag hoppas att jag kan börja blogga igen för det är något jag saknar.
Jag blir förvånad när jag ser hur många som fortfarande tittar in här var dag.
Det är otroligt värmande i hjärtat ska ni veta!
Nu, är det morgon promenad med lilla vovven Maximus.
På återseende ;)