Mina värsta farhågor kom till liv.
Jag såg honom gå mot båten.
Han såg anständig ut med sin hatt.
Jag kunde se på hans kläder att han inte tänkte åka i 3e klass.
Tvärt om.
Han skulle leva i lyxen i första klass.
Det var han inte värd.
På grund av vad han gjorde mot mig tvingades vi leva i lägre klassen men han som orsakat problemet fick leva i lyxen.
Jag kände sådan skam.
Titanic började segla ut från hamnen och höll nästan på att kollidera med ett annat skepp.
Vi gick ner och in i en vit korridor med vitmålade rör i taket.
Golvet var hårt och brunrött.
Vi gick in i vårar rum och det första man såg var ett handfat och sängar.
Jag räknade dom, en, två, tre, fyra, fem, sex.
2 längs med vadera höger och vänster vägg och två rakt fram.
Självklart fick det inte plats 6 sängar i hytten och därför var en av sängarna på varje vägg uppfästa på väggen.
Sängarna var i trä, kuddarna vita och så gråa filtar.
Golvet och väggarna såg ut som i korridoren.
"Jag tycker det är ganska mysig här" sa Maybelle.
Jag höll med. Det var faktiskt ganska mysigt.
Plötsligt började Grace gråta.
"Jag vill inte lämna Philip", knep hon fram.
Jag gick fram och kramade henne.
"Förlåt att jag gjort såhär mot dig Grace", sa jag med tårar i ögonen.