Kapitel 5.
Grace grät mer och mer och jag fortsatte krama om henne.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Varför skulle det här hända vår familj?
Vi gick mot matsalen för att äta lunch. Matsalen låg på F däck och alla tredjeplats passagerare var tvungna att äta i omgångar då det bara fanns 400 platser, 20 platser per bord, och många fler reste i tredje klass.
Det serverades buljongsoppa, rostbiff och brunsås, gröna bönor, potatis, bröd och ris.
Jag valde rostbiff, brunsås och potatis.
Maten var inte vad jag var van vid. Och Maybelle klagade som aldrig förr.
Efter det gick vi upp på däck. Det var så otroligt vackert att titta upp mot skorstenarna. Dock hade den fjärde ingen egentlig funktin, men den var lika vacker för det.
John hade kul och hittade en annan pojke att leka med.
Titanic stannade till i Cherbourg i Frankrike samma kväll och dagen efter i Queenstown i Irland.
Liksom i Cherbourg var det mycket folk på hamnen i Queenstown. Vi stod på däck och vinkade till alla.
Jag höll om min mage och sa "Allt kommer bli bra lilla vän".
Men jag tvekade. Kunde det bli bra?
Nu var vi i alla dall på väg mot atlanten.
Jag tänkte att här kommer allt att vara beskymmersfritt då jag kom på att han också fanns på skeppet.
Grace grät mer och mer och jag fortsatte krama om henne.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Varför skulle det här hända vår familj?
Vi gick mot matsalen för att äta lunch. Matsalen låg på F däck och alla tredjeplats passagerare var tvungna att äta i omgångar då det bara fanns 400 platser, 20 platser per bord, och många fler reste i tredje klass.
Det serverades buljongsoppa, rostbiff och brunsås, gröna bönor, potatis, bröd och ris.
Jag valde rostbiff, brunsås och potatis.
Maten var inte vad jag var van vid. Och Maybelle klagade som aldrig förr.
Efter det gick vi upp på däck. Det var så otroligt vackert att titta upp mot skorstenarna. Dock hade den fjärde ingen egentlig funktin, men den var lika vacker för det.
John hade kul och hittade en annan pojke att leka med.
Titanic stannade till i Cherbourg i Frankrike samma kväll och dagen efter i Queenstown i Irland.
Liksom i Cherbourg var det mycket folk på hamnen i Queenstown. Vi stod på däck och vinkade till alla.
Jag höll om min mage och sa "Allt kommer bli bra lilla vän".
Men jag tvekade. Kunde det bli bra?
Nu var vi i alla dall på väg mot atlanten.
Jag tänkte att här kommer allt att vara beskymmersfritt då jag kom på att han också fanns på skeppet.
