Ni vet Brevbäraren Dag-Otto? :)
Vi såg Pang på Pensionatet.
Det var jobbigt med kul.
Vi åkte igenom utkanterna av Växjö och jag bröt ihop totalt. Jag kunde inte sluta gråta.
Jag sa till mor och far att vi fick ta en annan väg hem. För jag klarar inte av Växjö.
Men nu frågade jag ifall vi kunde åka igenom endå. Gå runt en sväng och se på alla gamla minnen.
Jag har aldrig fått säga hejdå riktigt. Aldrig bearbetat det. Jag kommer gråta hela tiden. Och jag kommer vara helt förstörd.
Men jag behöver göra detta. Jag måste.
Annars kommer det bara bli ännu jobbigare då jag åker till Växjö för att flytta dit.
Och till er nya läsare som inte vet varför det är så mycket om Växjö så är det för att jag bodde på ett annat behandlingshem/boende i Växjö Januari-Augusti-2010. Jag älskar/älskade staden Växjö, en del personal och John.
Men det var ingen riktig behandling. Dom kunde inte erbjuda den hjälp jag behövde, så det var då jag kom till Egehem.
Jag startade den här bloggen när jag bodde i Växjö. Så de tre första månaderna av inlägg är ifrån Växjö. Ifall ni är intresserade.
I alla fall. Just nu sitter vi i bilen. Påväg till Ullared. SHOPPING!
Har inte direkt några planer på vad jag ska köpa. Har ju redan varit där 2 gånger på ett halvår nyss.. Haha. Så vi får se. Det är inget speciellt jag behöver. Utan det blir nog mest en hel del värdelös skit.